Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Tre Kronor." Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättan tid utfördes, ty beslut utan verkställighet liknade moln utan regn i svår torka.
Från slutet af September till slutet af Oktober var konungen sjelf i Viborg, men derefter begaf han sig till det nyanlagda Helsingfors och så tillbaka till Åbo igen. Under vistandet i Viborg ordnade han om krigsbefälet. Abraham Eriksson (Leijonhufvud) och Birger Nilsson (Grip) blefvo befälhafvare öfver det hela och Jakob Bagge och Clas Kristersson (Horn) höfvidsmän för knektarne, och icke mindre än åtta herrar sattes till slottslofven på Viborg. För att gifva ett begrepp om den tidens ryssar må vi anföra ett par af de vigtigaste krigshändelserna.
I senare hälften af Januari kom en ofantlig rysk här — den skall hafva uppgått ända till 150,000 man med 15 kanoner och 2,000 dubbla hakar — på tvänne vägar tågande mot Viborg, härjande och brännande och skonande hvarken man eller qvinna. Den 21 Januari slogo de läger framför staden och brände upp allt på sex mils väg rundt omkring. Men om natten mellan den 23 och 24 Januari företog sig slottsfolket att köra en hop hö från ladugården till slottet, så att icke detta liksom mycket annat, hvilket blifvit lemnadt utanför staden i byarna, måtte falla i ryssarnes händer. Hövagnarne kördes öfver en lång träbro, som från land, der ladugården låg, ledde till slottet, och emedan det var stark köld om natten, uppstod deraf ett så ihållande buller och dunder, att ryssarne icke kunde föreställa sig annat, än att flera tusen ryttare och en motsvarande hop fotfolk intågade i staden. De grepos då af en sådan förskräckelse, att de genast bröto upp och lemnade sitt läger. Endast några tusen man stannade qvar och skulle tåga af och an i lägret för att dölja aftåget. På morgonen drog Jakob Bagge ut på isen, der han anfölls af ryssarnes hakeskyttar, men efter en hård strid blefvo ryssarne slagne på flykten. När de andra ryssarne fingo höra detta, upplöstes deras här i vild flykt. Den ene red på den andre — säger krönikeskrifvaren — och de trängdes så om vägen att de redo omkull och nedfälde många träd. Jakob Bagge förföljde dem en god half mil. Goda hugg föllo på båda sidor, dock mest på ryssarnes.
Om en annan tidigare strid vid Kifvenäbbs kungsgård berättas, att en finsk herreman vid namn Jöns Månsson med fyrahundra bönder och tre rotar knektar och lika många ryttare, inalles omkring 1,000 man, tågat en rysk styrka om 12,000 man till mötes. Ryssarne sågo med öfvermodigt hån den ringa svenska hopen komma antågande, deras bojarer skrattade med full hals deråt och deras anförare stälde sig midt framför hären och drack svenskarne till ur en bägare, som han sedan bortkastade. Men Jöns Månsson hade några små fältstycken med sig, och sedan han och hans folk tyst, men oförskräckt kommit fienden på ett pistolhåll nära, lät han affyra sina kanoner, och de voro så väl riktade, att fjädrarne röko af bojarernas hufvudbonader. Nu anföllo svenskarne med oemotståndlig kraft, och efter en kort strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
