Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af konung Gustafs historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med samme härmästare i löndom — och gaf sina fogdar befallning att tillrusta hvad som behöfdes för hären och flottan, hvilka höllos i beredskap.
Något fredsbrott blef det emellertid icke, men den själsspänning, hvari konungen lefde, tärde på hans krafter. Han började ock känna sig ensam, sedan den ene efter den andre af de män, hvilka stått omkring honom och delat hans förhoppningar, hans mödor, hans sorger och hans glädje, gått bort till den eviga hvilan. Hans kroppskrafter började äfven aftaga och han sade, när tvänne kometer vid denna tid visade sig på himmelen — något som uttyddes såsom bådande kommande olyckor — »det gäller mig, det gäller mig!»
Mot hösten år 1559 drog Gustaf med sitt hof till Upsala, der han lät tillreda sin jul. Här vistades han öfver nyåret till slutet af Februari, då han drog till Strömsholm, der han låtit bygga en sätesgård och derifrån till det närbelägna Ulfvesund eller, såsom det sedermera kallades, Kungsör. I början af April drog han till Juleta, hvars klostergård blifvit inredd till konungaboning. Här insjuknade han »af en svår, häftig och hetsig kolerisk feber eller skälfva», hvilken höll honom vid sängen några dagar. Han tillfrisknade dock och kände sig så stark, att han kunde draga tillbaka till Ulfvesund — det var den 7 Maj — och här väntade honom »galejor» och båtar, på hvilka han gick om bord med sitt hof för att enligt sin vana färdas mellan de vackra öarna i Mälaren, och kom så om omsider den 25 Maj till Eskilstuna.
Samma dag om aftonen anlände äfven hertig Johan dit och blef kärligen emottagen. Han hade nu återkommit från sin färd till England i broderns friareärende. Sedan hertigen gjort reda för sin Englandsfärd och då det deraf syntes, som om Eriks giftermålsförslag skulle hafva framgång, sammankallade konungen en riksdag till Stockholm till den 16 Juni. Det skedde — heter det i riksdagskallelsen — emedan »vi befinne oss både svage och ålderstigne och månge svåre och vigtige saker på färde äro». Och äfven uti dessa sista skrifvelser, som finnas efter konung Gustaf med anledning af det nu beramade riksmötet, ser man hans klagan och hjertans sorg uttalade. Redan när han först kom till Ulfvesund i början af April, skref han till sin dotter Katarina, att han kände sig sjuk och svag, »dock mer af bekymmer och sorg, besynnerligen om sina barn, än af någon annan orsak»; och af de sista brefven, som finnas af konung Gustaf i riksregistraturet, ser man, att förhållandet mellan honom och den äldste sonen då var sådant, att denne drog i betänkande att efterkomma faderns kallelse till riksdagen. Det var Eriks omgifning, som gaf honom detta råd, och konungen skref den 3 Juni från Strengnäs och bad honom icke sätta tro till dem, som afrådde honom från att komma till konungen, emedan det var med hans omgifning, icke med hans person, som han var missnöjd. Dagen derpå den 4 Juni skref han till Johan och klagade, att Erik höll spejare hos sin fader. »Vi sände dig dessa bref» — heter det — »af hvilka du kan förnimma, hvad sällskap vår käre son Erik här brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
