Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges första Östersjöbesittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han uppträdde nu sjelf och gaf hjelp och tog ersättning derför. Den planen att sjelf blifva Estlands herre fattade han genast, och han afvisade härmästarens sändebud, förebrående dem deras uppförande under hans faders krig med Ryssland samt bad dem vända sig till konungen af Polen, »som redan länge för sådant beskydd uppburit de bästa inkomsterna af Lifland». Sedan derpå dessa sändebud lemnat Stockholm, började underhandlingarna med dem från Reval.
De slutade dermed, att Erik, eftersom Reval sväfvade i stor fara och han ej ville hafva Ryssland till granne derstädes, lofvade åtaga sig staden och komma den på allt sätt till hjelp, om den gaf sig under Sveriges krona. Detta fordrade konungen, »ej af begär efter stad och land, hvaraf han redan hade nog förut, utan af kristlig kärlek och för att undvika det ryska grannskapet».
Detta skedde. I April 1561 öfversände Erik Clas Christersson Horn med en här till Estland. Staden Reval öppnade sina portar, och slottet, hvars besättning var härmästaren trogen, uppgafs efter sex veckors belägring. I Juni månad gaf sig äfven den estländska adeln under svensk lydnad. Från denna adel äfvensom från Reval var det nu som utskickade infunno sig vid konung Eriks kröning, der de erhöllo bekräftelse på sina privilegier.
Genom detta steg höll Sverige på att få krig med Ryssland, hvilket med knapp nöd kunde afvändas; men både Sverige och Ryssland hade nu eller fingo i Polen en gemensam fiende, och denna omständighet inverkade till bibehållande af freden. Mellan Sverige och Polen deremot utbröt snart kriget och i sammanhang dermed fiendskapen mellan bröderna. Johan stälde sig nemligen på Polens sida och ville, att Erik skulle ingå förbund med detta rike mot Ryssland samt till Polen afstå hvad han hade erhållit i Lifland. Erik var så långt ifrån att vilja ingå på något sådant, att han lät Clas Christersson angripa de tvänne fästena Pernau och Wittensten.
Emellertid förblef till en början förhållandet mellan båda bröderna vänligt, åtminstone till det yttre. Hvarken den inskränkning i makt, hvartill Johan sett sig tvungen att gifva sitt samtycke, eller hans missräkning i afseende på »ett stycke land i Lifland» vållade ännu någon brytning. Det var först när Johan allt för ifrigt tog Polens parti som förhållandet förändrade sig. Från sommaren 1562 har man det första ovänliga brefvet från konung Erik till hertig Johan. Det är skrifvet den 16 Juni, och konungen förebrår deruti sin broder, att han så vidlyftigt och häftigt tar Polens parti, liksom han i allt hade rätt och Erik orätt.
Om kriget mellan Sverige och Polen är emellertid icke mycket att berätta. Grefve Svante Sture utnämndes i Juni 1562 till ståthållare eller gubernator — ett latinskt ord, som vi sedermera utbytt mot det fransyska guvernör — i Lifland och han vistades i Reval såsom sådan till frampå året 1564. Då var Eriks tid såsom konung halfrunnen och han började bryta med sina höga fränder, bland hvilka främsta rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
