307 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men han stod emot, och sägnen, sådan den uttalar sig i folkvisan, låter honom derför blifva af den försmådda hafsfrun straffad med vansinne. Hans sorgliga öde synes lifligt hafva sysselsatt folkets sinne, att döma af de flera folkvisor, som finnas om honom och intill senaste tider sjungits.

Så lyder en af dem:

Så tidigt en söndagsmorgonstund,
innan lärkan hon rörde sin tunga;
hertig Magnus gångar i rosendelund,
der hörde han hafsfrun sjunga:
»Ack, hörer hertig Magnus, jag bjuder
eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva[1]!»

Och eder vill jag gifva en kappa blå,
den bästa en riddare vill bära,
med ädela stenar i hvar och en trå,
och kappan af sindalet skära.
»Ack, hörer hertig Magnus .... etc.»

Och eder vill jag gifva en värja ny,
den hänger på femton guldringar,
och hvar gång I dragen henne i krig,
så visst skolen striden I vinna.

Och väl så ville jag trolofva dig,
vore du en kristelig qvinna,
men nu far du ett hafstroll så vildt,
der strida strömmarne rinna.

Hertig Magnus, hertig Magnus besinna du dig
och ej så spotskelig svara.
För det du ej ville trolofva mig,
så skall du få osinnig vara.
»Ack, hörer hertig Magnus, jag bjuder
eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva!»

En gång säges hertigen hafva stått i sitt fönster och sett ut öfver sjön. Det var sent en vacker qväll, och då skall han hafva sett den sköna hafsfrun sitta på Vetterns böljor och med sina snöhvita armar locka honom till sig. Den gången kunde han ej motstå henne, utan störtade sig ut genom fönstret. Hans väktare skyndade till hans hjelp, men funno honom oskadd i slottsgrafven. Hertigen påstod, att hafsfrun mottagit honom i sina armar, och att derför ingen skada skett honom.

En annan folkvisa, något olik den förra, skildrar detta.

Hertig Magnus han såg genom slottsfönstret ut,
huru strömmen så strida månde rinna,
då fick han se, på strömmen satt
en mycket dägelig qvinna.

»Hertig Magnus, hertig Magnus, trolofven I mig,
jag beder eder ännu så gerna,
I sägen icke nej, utan jo, blott jo!»

Ännu en folkvisa, som tydligen behandlar samma ämne, låter »herr Magnus» blifva älskad af en elfjungfru, som lockar honom med löften om en kostbar klädning, en värja på femton guldringar och ett skepp med femton guldflaggor, men låter i afgörandets stund morgonen gry och hanen slå ut sina vingar, då trollens tid är förbi och de icke hafva någon makt öfver menniskor. Denna visa slutar så:

»Om I vore en jungfru, som andra månde vara,
visst skulle jag eder trolofva,
men I ären det värsta bergstroll,
som uti skogen månd’ sofva.»
I sägen mig ej nej, utan ja ja!

»Om ej min lycka har varit så god,
att hanen slagit ut sina vingar,
så har jag fått sofvit i berget blå
ibland de elfva bergaqvinnor.»
I sägen mig ej nej, utan ja ja!

Man sökte genom ombyte af vistelseort utöfva ett välgörande inflytande på den stackars hertigen och
skingra hans drömmar, och

[1] Älska.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0315.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 307 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|