Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks frierier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustade på våren 1563 en präktig flotta af tolf örlogsskepp att segla till Rostock och der afhemta hans brud.
Den från ryska fejden under konung Gustaf bekante Jakob Bagge blef amiral på den svenska flottan och fick af sin konung, som det påstås, hemlig befallning att uppsöka och angripa den danska flottan. När den tappre herr Jakob nu kom seglande med sina tolf skepp fram emot Bornholm, fick han der sigte på fienden. Det var den 30 Maj. Den gamle, sedan konung Christian II:s tid i vårt land bekante Otto Krumpe var med på danska flottan, men amiral var Joachim Brockenhusen, och han seglade på Hercules, som var amiralsskepp. Detta helsade den svenska flottan med några skarpa skott, men fick vederbörligt svar.
Jakob Bagge besvarade helsningen med så säkra skott, att Hercules miste sin stormast, och derefter uppstod en allmän strid mellan båda flottorna, som varade i fem timmar och slutade med seger för de våra. Danskarne förlorade, utom sjelfva amiralskeppet, två stora linieskepp, och två andra voro så illa tilltygade, att de med möda undkommo. Joachim Brockenhusen sjelf jemte Otto Krumpe och flera förnäma danska herrar blefvo fångar, utom en stor mängd af manskapet.
Med dessa och de eröfrade skeppen inkom Jakob sedan på redden vid Warnemünde och landsatte der sin konungs sändebud till Hessen, läggande sig för ankar att afbida deras återkomst. Så förflöto fjorton dagar, hvarunder flera danska skepp kommo seglande till och från Lybeck, utan att Jakob hindrade dem. »Han var ej sänd att angripa Danmark» — förklarade han — »vid Bornholm hade han stridt endast för att försvara sig sjelf.» — Efter de fjorton dagarnes förlopp återkommo sändebuden utan att medföra någon brud.
Med glädje mottog Erik sin återvändande, segrande amiral och lät honom njuta en alldeles ovanlig belöning. Han lät honom nemligen, såsom det tillgick i det gamla Rom, hålla ett segerintåg eller, såsom Romarne kallade det, ett triumftåg från Skeppsbron öfver Jerntorget till slottet. Främst gick segraren och hans bröst pryddes af en gyllene kedja. Efter honom kommo hans underbefälhafvare i ståtliga rustningar, och efter dem buros de i slaget tagna fanorna. Derefter gingo fångarne med rakade hufvuden och hvita käppar i händerna. Bland dessa gick amiralen Joachim Brockenhusen främst och efter honom sju danska ädlingar. Så kom konungens hofnarr, som hette Hercules liksom det tagna danska amiralskeppet. Han spelade på fiol och följdes af 600 sammankedjade fångar. Konungens krigsfolk gick på ömse sidor och afslutade tåget.
Rörande frieriet till Christina, så gick äfven det om intet. Konung Erik skref på hösten — den 13 Oktober — ännu ett bref till drottning Elisabeth. Han uttalar sitt stora bekymmer deröfver, att drottningen afskurit hans förhoppningar, men förklarar det som en följd af »förförare, som berättat honom stå efter annat giftermål». Hvad Maria Stuart beträffade, så hade han talat till henne för sin broders skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
