- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
322

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget under Clas Christersson Horn - Clas Christersson Horn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då ändtligen kommo de båda fiendtliga flottorna ut i sjön, och när Clas Christersson erhållit hvad han behöfde för flottans och manskapets behof, seglade han åter ut den 15 Juli och träffade vid Ölands norra udde de förenade flottorna. Det var den 26 Juli. Fienden räknade 39 segel. Den danske amiralen hette Hans Lauritsen (Baden), den lybske Barthel Thinappel. Här blef åter en blodig och hårdnackad strid, som varade från morgon till afton och kostade mycket folk på ömse sidor. Amiralskeppet St. Erik utmärkte sig äfven här, och herr Clas riktade sjelf med sådan skicklighet och lycka en kanon emot det stolta lybska skeppet Styr-Sveden, att kulan träffade stormasten, som gick tvärt af och föll i sjön. Mot qvällen sackade fienden undan och begaf sig under kusten af Gotland.

Det skedde emot de erfarne sjömännens råd, men en norsk herreman hade stupat i striden, och han skulle nu begrafvas i Visby, det var den danske amiralens bestämda vilja, och han svarade på sjömännens varningar, »att det stormade väl icke hvar natt». Dock blåste det samma natt upp en förfärlig storm, som rasade i hela sex timmar, så att hvarken tåg eller ankare kunde hålla. Ej blott de båda amiralerna med deras skepp, utan dertill ännu 14 skepp och 7,000 man blefvo de upprörda vågornas byte. I sanning en dyrbar begrafning, då, såsom en dansk historieskrifvare anmärker, så många tusen måste drunkna, »paa det Een kunde ligge tør».

De svenska skeppen, som höllo ut i öppna sjön, så snart stormen kom öfver dem, skingrades väl, men intet enda förgicks. De kommo alla åter till Stockholm den 15 Augusti. Den tappre och segerrike Clas Christersson kallades nu från flottan att taga befälet öfver krigshären till lands. Amiral på flottan blef Per Larsson Bagge. Denne lopp ut följande året (1567), men Östersjön var rensad från fiender. Det ena skeppet uppsnappades efter det andra, och hvar den svenska flaggan visade sig, så var hon Östersjöns drottning, den skönaste brud, som den svenske konungen kunde vinna.

Och denna maktutveckling till sjös, der fordom de hanseatiska flottorna spelade herrar, var ock ett verk, som grundlagts af Gustaf I.

Clas Christersson Horn.


Detta ättenamn, Horn, är för oss jemförelsevis nytt. Det är först under Gustaf I som vi möta en man med ett horn till sköldemärke, tillräcklikt framstående att finna ett rum på historiens blad, och denne man är densamme, hvars segertåg vi nu följt på Östersjön. Men fast vi icke haft något att tala om slägten i det föregående, är den dock ganska gammal. Ättefaderns grafsten finnes i Persnäs kyrka på Öland och bär årtalet 1341 inhugget såsom hans dödsår. Han hette Sigmund Horn och var en främling i Sverige; han var nemligen från Brabant i Nederländerna. På grafstenen står hans sköldemärke uthugget och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free