Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göran Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var liksom Olaus Petri före honom Melanchtons lärjunge samt medförde, när han hemkom, ett betyg från denne utmärkte man.
Det var år 1552 som han hemkom från Tyskland, och då kom han i konung Gustafs tjenst samt användes i åtskilliga förtroendeuppdrag, men ådrog sig konungens missnöje, man vet ej rätt af hvilken anledning, och dömdes af honom till ständig landsflykt. Göran Persson lemnade då konung Gustafs hof, men i stället att resa ur landet, begaf han sig till hertig Erik, i hvars ystra hof i Kalmar han blef en inflytelserik medlem. Eriks ynnest tillvann sig den fyndige mannen genast och denna ynnest tillväxte alltjemt till både Eriks och Görans olycka. Vi kunna föreställa oss, huru ogerna den gamle konungen skulle upptaga detta, och vi påminna oss hans bref till Erik mot slutet af hans lefnad, huru han varnade honom för hans unga sällskaps råd och tillskyndan, att han icke en gång måtte varda tvättandes sitt hufvud i blod.
Men faderns varningar tjenade till intet, och vid konung Eriks uppstigande på tronen var Göran
Persson hans förklarade gunstling och förtrogne rådgifvare. Vid kröningen tjenstgjorde han som
»konungens prokurator och sekreterare». Men föraktet öfver hans börd följde honom lika troget som lyckan log mot honom i konung Eriks hof. Och äfven högt uppsatte män drogo icke i betänkande att kasta honom detta i ansigtet. När han mottog hertig Johan vid Vaxholm och höll sitt tal till honom, skall han hafva afbrutits af hertigen med de orden: »Om min sak skola furstar och konungar döma, men inte du, din prestekläpp».
Vi få emellertid icke glömma, då vi söka bilda oss ett omdöme om denne man, att hvad vi veta om honom, det veta vi blott från den sidan, som hyste hat till honom. Att detta hat var grundadt, det kunna vi se af hvad som här ofvan blifvit berättadt, men vi kunna derför icke antaga alla mot honom framkastade beskyllningar för sanna. Så kunna vi icke förneka att han nöjde sig med en jemförelsevis underordnad plats i samhället. Han begagnade icke sitt inflytande hos konungen att vinna yttre storhet, icke heller lemna tidens handlingar något bevis för att han begagnat sig af sin ställning att förskaffa sig rikedom. Sägner gingo om båda dessa saker, men de kunna icke vinna stöd af någon bestämd handling.
Det tyckes sålunda hafva varit något högre mål, för hvilket Göran Persson arbetade. Det är naturligtvis omöjligt att här yttra sig med någon visshet, men man synes kunna skilja mellan ett högre allmänt mål, som för Göran var detsamma som för konungen, och ett enskildt, hvilket må hända var det, som påskyndade sakernas utveckling till det för både honom och hans herre sorgliga slutet. Det förra var att göra Erik stark och mäktig som konung, det senare var att mätta sin hämnd på högadeln för det förakt, hvarmed denna bemött honom. Båda dessa sträfvanden äro sammanflätade med hvarandra, och det senare visar sig endast som en ytterlighet af det förra, såsom uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
