Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Stenbock och Malin Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En morgon ett par dagar derefter kom fru Sigrid, som då vistades hos modern på Hörningsholm, ut i »rundeln», ett af tornrunmmen, hvilket begagnades som gemensam sängkammare af fru Märta och hennes döttar, och der fick hon se sin syster Malin ligga på knä i det nedersta fönstret gent emot dörren, och hon smälte i tårar. Fru Sigrid helsade god morgon och sade: »Gud välsigne eder, I hafven en god gerning för handen!» — »Gud gifve hon vore god» — svarade Malin, som reste sig upp vid systerns inträde. »Visst är det godt» — återtog Sigrid — »att man med tårar kan göra sina böner till Gud.» Men Malin fattade sin systers händer och sade: »Min allrakäraste syster, om alla de mina öfvergifva mig, så vänder dock icke edert trogna hjerta ifrån mig!» Fru Sigrid fann sin systers rörelse och tal helt underligt, men hon anade dock ingenting. »Hvi hafven I sådant tal till mig» — sade hon — »jag tror intet, att I viljen göra skälm af eder; det har ingen varit i Stureslägten, som stält sig så, att vi skola vända våra hjertan ifrån dem.»
Åter strömmade tårarne utför Malins kinder, men fru Märta ropade i detsamma fru Sigrid in till sig, der hon satt i lilla kammaren innanför rundelen. Malin gick in i »rundelstugan», der hon lyftade Sigrids lilla dotter, Christina, upp på bordet och började leka med henne. Då trädde herr Erik in i rummet, och sedan han helsat, sade han: »Kära fröken, viljen I se den hästen, som jag hafver förärat eder? Han står nu nere på borggården!» Malin steg upp, och herr Erik fattade henne under armen och ledde henne ut genom dörren till förstugan. I dörren mötte de fru Sigrids kammarpiga, hvilken herr Erik tillsade att följa och likaså hustru Lucia, som varit Nils och Anna Stures amma och allt sedan vistats i huset. Nere i porthvalfvet stod hästen med slädan. Herr Erik lyftade upp Malin, de båda qvinnorna satte sig jemte henne, och sjelf stälde han sig bak på medarne och fattade tömmarne. På borggården befunno sig presten jemte flera af slottsfolket, men ingen trodde annat, när de sågo herr Erik köra nedåt sjön, än att det var fråga om att draga ut på jagt och att de andra fröknarna skulle komma efter.
Men herr Erik körde allt hvad hästen förmådde springa nedåt sjön, och då ropade hustru Lucia: »Kära fröken, hvart viljen I hän, tänker på min nådiga fru, får hon veta att I dragen allena bort, så blir hon vred.» Då tog herr Erik hastigt fram en kort bössa och satte för gummans bröst, sägande: »Tiger I intet, så skolen I aldrig ropa mer!» Kort derefter, när de väl kommit ned på isen, kommo 50 ryttare framridande ur borghagen och från djurgårdssidan lika många, och de slöto en tät krets rundt omkring släden. Det var hertig Carls ryttare, som herr Erik fått låna. Och nu gick det i sporrsträck framåt, tills man kom till Svärdsbro länsmansgård.
På Hörningsholm blef emellertid en uppståndelse. Margareta Sture kom alldeles af en händelse att gå till fönstret; det var just som herr Erik körde ned på sjön, och när Margareta fick se systern sitta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
