Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Stenbock och Malin Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viga sig af en dansk prest, och samma dag drogo de tillbaka till brudgummens fader Gustaf Olofsson på Torpa, der bröllopet stod. Dermed var dock icke mycket vunnet. Ty glädje och lycka följde icke med. Malin sörjde djupt och bar till tecken af sin sorg ständigt svarta kläder, hvilket hon gjort allt sedan hon lemnade fäderneboningen. Och denna sinnesstämning ökades, när underrättelser inlupo från Hörningsholm, att fru Märtas harm och vrede ytterligare ökats genom giftermålet. Hertig Carl, enkedrottningen, fröknarna [1], allt riksens råd och till och med konungen sjelf skrefvo till fru Märta och lade sig ut för de nygifta. Men den moderliga vreden snarare ökades än minskades deraf.
Så förflöt halftannat år, hvarunder Malin skref de ömmaste bref till sina systrar att söka beveka moderns hjerta, och så väl de som fru Märtas söner och hennes mågar afläto icke att bedja. Slutligen gjorde alla döttrarna knäfall, och deras böner och tårar förmådde ändtligen den stränga frun att gifva sin tillåtelse till Malins återkomst. Nära tre år voro förlidna sedan Malin lemnade Hörningsholm, då hon återsåg det. Hon fick dock ännu icke komma upp på slottet, utan måste bo nere i badstugan. Men när det började lida mot vintern och emedan Malin var hafvande, bådo systrarna och bröderne, att hon måtte komma till vänskap, innan hon skulle falla i barnsäng, och då ändtligen lät fru Märta beveka sig att mottaga Erik och Malin på slottet.
Der i stora salen satt fru Märta i högsätet och alla hennes mågar och döttrar stodo rundt omkring, då dörrarne slogos upp, och herr Erik inträdde med Malin. När modern fick se sin bleka, af sorg tärda dotter, smälte isen i hennes hjerta, och hon utropade: »Du olyckliga barn!» Och Malin föll på sina knän och kröp fram till sin moder och bad henne så om förlåtelse. Fru Märta kunde sjelf knappt tala för tårar, men hon fattade sin dotters hufvud och lutade det intill sitt bröst och sade: »Gud förlåte dig dina synder, mitt kära barn, jag hafver förlåtit dig dem, du arma synderska!» Och så reste hon henne upp. Och alla gräto hjertans tårar, dock nu mera af glädje, att Erik och Malin hade återkommit i sin moders gunst.
Sedan bodde Malin på slottet, och der låg hon äfven i barnsäng. Under plågorna bad hon med bittra tårar ännu en gång sin moder om förlåtelse och då fru Märta tillförsäkrade henne den, gladde hon sig deröfver och bad modern läsa för sig en bön för ovärdiga. Och fru Märta föll på knä och läste och bad högt, och bönen utöfvade ett stort inflytande på den sjuka. »Gud ske lof, att jag än en gång fick det höra», sade hon, »nu vill jag gerna dö, när min Gud vill!» Något derefter blef hon lyckligen förlossad med en son, som i dopet fick namnet Gustaf efter farfadern. Fru Märta gjorde ett ståtligt barnsöl och bjöd till högtiden konung Johan och hertig Carl och alla fröknarna. Hon gaf vid samma tillfälle Malin lika stor hemgift, som hon gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
