Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda Boken (liturgien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedömandet af hans skaplynne, att han efter Sigismund Augusts död, då de polska ständerna beslutat trosfrihet för protestanterna och den nyvalde konung Henrik af Anjou bekräftat detta beslut, sökte på allt sätt förmå konungen att bryta en ed, som icke borde anses bindande. Lutheranerne voro icke kristne, menade han, och deras prester voro satans tjenare.
Denne man kom ganska snart att utöfva inflytande först på drottningen och sedan genom henne på konungen. Men drottningen sjelf var icke uppfostrad i strängt katolska läror, och hon lät sin herre konungen förmå sig att åtnjuta nattvarden under både bröd och vin. Då man derför insåg, att genom drottningen, hvilken egde stort inflytande på sin man, vägen måste beredas för den svenska kyrkans återknytande med den romerska, så måste först hon sjelf återföras hel och hållen i den romerska kyrkans sköte. Så väl det ena som det andra inberättades till Rom, der kardinal Hosius vid denna tid vistades, och han skref derifrån i Maj till drottningen ett bref, hvari han prisade hennes ståndaktighet, hennes nit för konungens salighet och hennes önskan, att några jesuiter måtte skickas till Sverige, hvilka kunde tillrättaföra de genom satans tjenare vilseledda. Hela staden — skref han — talade derom, och han lyckönskade henne, helst som det äfven berättades, att hennes herre konungen ej vore långt från Guds rike.
Men drottningen förbjöds att mottaga både bröd och vin i nattvarden, och ehuru så väl hon sjelf som konungen skrefvo derom, den förra till Hosius, den senare till sitt sändebud i Polen, var det dock förgäfves, och kardinalen lade drottningen på tungan de ord, hvarmed hon skulle bemöta konungens inkast, nemligen att hon gerna skulle efterkomma hans önskan, om han beviljade henne en liten bön, den att återföra sitt folk till lydnad under romerska stolen. Kalkens bruk skulle gerna beviljas — försäkrade kardinalen — om dermed vunnes Sveriges rike.
Tillika användes ett annat medel för att inverka på konungen. Drottning Katarina hade efter sin moder Bona Sforza ett betydligt arf innestående i Neapel, utgörande furstendömena Bari och Rossani, reda penningar m. m. Spanska regeringen gjorde svårigheter att utlemna detta, och påfvens bemedling blef derför af mycken vigt för konung Johan. Denna bemedling lofvades ock, men man ville först se någon benägenhet till försoning med Rom från Sveriges sida. Kardinal Hosius lät i bref konungen förstå detta. Närmandet till konungen begynte dermed, att kardinalen skickade till drottningen ett bref, som hon vid passande tillfälle skulle framlemna till konungen, hvilket ock skedde. Konungens svar var dock icke efter önskan, och med anledning af ett föregående bref från drottningen, hvari hon framstälde nattvardens åtnjutande under båda formerna som en nödvändighet för henne, på det att hennes katolska prester måtte tålas af svenska folket, spörjer kardinalen i sitt bref till konungen: »Hvad vore väl, i Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
