Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda Boken (liturgien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade för sed, »lägga sina gamla hattar och orena vantar på altaret». Den prest, som varit drucken aftonen förr än han utdelade nattvarden, skulle afsättas, och den lekman, som förledde honom till dryckenskap, äfvenledes vara förfallen till straff. För att göra taflan fullständig må nämnas, att de offentliga handlingarna för de första åren af konung Johans regering visa, att prestembetet utöfvades icke blott af okunniga djeknar, utan af dråpare, drinkare och horkarlar, och att många försummade sin tjenst för handel och verldslig näring.
De framstälda punkterna väckte emellertid betänkligheter hos presterna, men konungen fäste intet afseende dervid, utan föreskref sjelf mötesbeslutet, och derefter anstäldes val af ny erkebiskop. Biskopen i Linköping Mårten och den ofvannämnde professorn i Upsala, den döde erkebiskopens måg, Laurentius Petri Gotus, voro de som kommo i fråga, och den förre erhöll de flesta rösterna, men konungen tillsatte dock den senare. Man får emellertid icke antaga hans upphöjelse grundad endast på konungagunst eller derpå att han gaf efter för konungens vilja i kyrkliga frågor. Han var en lärd man, som genom forskning i kyrkofäderna kommit på samma medelvägsställning mellan katolicism och protestantism som konungen, och derför lika mycket af öfvertygelse som af ett eftergifvande lynne gick in på konungens planer.
I December månad 1574 kallades den nyvalde, som ännu ej erhållit konungens fullmakt, till Stockholm, och der förelades honom sjutton artiklar, hvilka bland annat innehöllo gillande af klostrens återställande, helgonens hedrande, förböner för de döda och återupptagande af den gamla kyrkans ceremonier. Laurentius undertecknade dessa artiklar, och derefter bekräftades han i sitt embete, hvarpå konungen sammankallade ett nytt möte af prester till Stockholm att öfverlägga om förändringar i 1571 års kyrkoordning i enlighet med de af erkebiskopen godkända artiklarna. Förhandlingarna varade från den 1 Februari till den 16 Mars 1575, då en ny kyrkoordinantia var utarbetad, som skulle vara en förklaring och fyllnad till kyrkoordningen af 1571.
Derpå skedde erkebiskopens invigning i Upsala i närvarp af Per Brahe, Hogenskild Bielke, Erik Sparre och Erik Stenbock. Den försiggick med all katolsk ståt, med biskopsmössa, kåpa och staf, hvilka sedan dess bibehållits inom den svenska kyrkan. Genom Fecht befalte konungen att äfven smörjelse med olja skulle brukas, och ehuru alla de närvarande uttalade sig deremot, fick dock konungen till slut sin vilja fram.
Året derpå eller 1576 utkom den så kallade Röda boken. Den var sammanskrifven af konungen och Fecht, och deras arbete med densamma började kort efter mötet i Stockholm 1574, så att detta arbete och ordinantian började samtidigt. Det var en messeordning för svenska kyrkan, som de grundade på den romerska, men med de förändringar, hvilka den 1575 antagna ordinantian gjorde nödvändiga. Den var tryckt både på latin och svenska, äfvensom sjelfva titeln och alla föreskrifter för presten; randanmärkningar och noter voro skrifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
