Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan och hertig Carl - Pontus De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 Maj, der liturgien alldeles ogillades. Mötets utlåtande spreds i afskrifter både öfver hertigdömet och konungariket och väckte i högsta grad Johans vrede. Han utfärdade ett öppet bref, hvari han öfverhopade lutheranerna med öknamn sådana som »förrädare, hufvudljugare, trosspillare, ärelösa skändare, olärda stympare och åsnehufvuden, satanister, hvilka lyda djefvulen som är lögnens fader». Han ville ej längre tåla sådana djefvulsledamöter, utan förklarade dem fredlösa, så att de, om de vågade sig utom hertigdömet, skulle gripas och hållas fängslade, tills de af Guds klara ord blifvit öfverbevisade. Konungens häftighet snarare skadade än gagnade hans egen sak, då deremot den hofsamhet, hvarmed motståndarne gingo till väga — »deras krigsvapen», skrefvo de i svaret på konungens bref, »voro icke köttsliga, men mäktiga för Gud att kullslå alla anslag och all höghet, som upphäfde sig mot Guds kunskap» — ökade deras antal.
I sjelfva Stockholm funnos män, som vågade bekänna sin tro mot den uppretade konungen. En sådan var skolmästaren derstädes Ericus Olai Schepperus, en man af ett oroligt och häftigt lynne och från denna tid mycket bekant. Han hade varit en anhängare af liturgien och äfven skrifvit till försvar för densamma. Emellertid hade han länge gått orolig och tveksam, tills han en dag på gatan mötte en vän, som var ifrig lutheran och som fattade honom i kläderna och bad honom besinna sig. Ifrån den stunden var han helt förändrad och ådrog sig derigenom af liturgisterna spenamnet »vändekåpa». Konung Johan förtörnades högeligen öfver honom och uppkallade honom till sig för att försöka åter omvända honom, men det var förgäfves. Då kastade konungen omkull honom och trampade på honom under utrop: »På lejon och huggormar skall du gå!»
Det anförda visar, huru envist konungen höll fast vid sin Röda bok, och huru omöjlig i detta afseende en förlikning var mellan bröderna. Och så förblef det så länge Johan lefde.
Vi återgå nu till kriget och dermed i sammanhang stående ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
