Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De svenska herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Margareta Larsdotter (Tott) och sedan med fru Anna Sehested från Holstein. Det första äktenskapet blef barnlöst, det senare hotade också att blifva det. Icke mindre än tolf barn föddes väl, men dogo genast efter födelsen. Herr Christer tycktes vara ämnad att sluta sin ätt. Då blef fru Anna hafvande med sitt trettonde barn, och detta blef vid lif. Det utomordentliga härutinnan gaf anledning till en sägen, som vi här anföra, såsom målande för tiden.
Fru Anna hade, just som dagarne för hennes nedkomst stundade, en dröm, hvari hon upplystes, att det barn, som hon bar under sitt hjerta, var en son och att han, om han erhölle namnet Gabriel, ej blott skulle få lefva, utan blifva stamfader för en stor afkomma. Den fromma frun berättade drömmen för herr Christer, och ehuru namnet Gabriel var ett förut i slägten alldeles okändt namn, beslöts, att man skulle följa tillsägelsen i drömmen. En gosse föddes också verkligen kort derefter, och han döptes genast med namnet Gabriel. Natten derpå, kom den onde anden, som tagit de förra barnen genast efter födelsen, och ville äfven taga det trettonde. »Heter du Gabriel? Heter du Gabriel?» — ropade han. En af de närvarande hustrurna svarade: »Ja, Gabriel heter han i Jesu namn!» — och då slogs dörren igen så häftigt, att hela huset skakade och förstugutaket nedstörtade. Men sedan den stunden hördes ej mera den onde anden af.
Herr Christer omkom i Stockholms blodbad 1520, och sonen Gabriel skall hafva varit ämnad samma öde, men räddats af skarprättaren. Han var då munk i Sigtuna, påstås det. Var det så, så måste man hafva uppgifvit hoppet om slägtens fortplantande, efter herr Gabriel var den ende, genom hvilken detta kunnat ske. Emellertid försvunno klostren, och herr Gabriel lät använda sig i verldsliga värf så väl af konung Gustaf som af hans söner. Vi hafva i det föregående sett honom dels på flottan, dels på Revals slott, der han tillfångatogs af Clas Kursel. Han dog 1585 och ligger begrafven i Upsala. De fem sista åren tillbragte han i lugn på sina gårdar, och på Mörby i Fasterna socken i Upland, der han år 1569 låtit uppföra ett slott, samlade han mot slutet af sin lefnad omkring sig alla sina anhöriga att fira julen. Alla kommo, utgörande ett antal af femtio personer, barnbarnen inberäknade. Nu anstäldes den julleken, att alla samlades i stora salen och togo i ring på golfvet, och äfven de små barnbarnen, som ännu ej kunde gå, buros af sina ammor och fingo på det sättet vara med. Sedan trädde gamle herr Gabriel med sin husfru, Beata Eriksdotter Trolle, in i ringen och började dansa med hvarandra, hvarpå den fortsattes hela raden igenom. Denna lek kallades sedan Mörbyleken och lefde länge qvar inom den talrika slägten.
För den lätt öfverskådliga slägten anse vi oss ej böra upptaga utrymmet med någon slägttafla, lika litet som för Posse- och Tott-slägten. Den sistnämnda har för denna tid intet mera framstående namn, men var dock befryndad med Sparre-slägten, i det att Tönnes Erikssons son Erik var gift med Lars Siggessons dotter Ermegård Larsdotter Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
