448 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De svenska herrarne - Konungamötet i Reval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olof Sverkersson förlorade till slut allt anseende och flydde till Polen, der han framlefde sin ålderdom. En Henrik Matsson, som sedermera adlades med namnet Huggut, hörde äfvenledes till Johans gunstlingar. Dennes svåger Anders Nilsson Sabelfana är bekant derför, att han år 1563, då Johan på sin broder Eriks befallning skulle tillfångatagas, ville ränna svärdet genom hertigen, men hindrades derifrån genom Nils Boije. Ett namn inom detta »skrifvare-regemente», som vi förut anfört, är Rasmus Ludvigsson. Vi känna honom såsom krönikeskrifvare — det är ur hans »krönika om konung Gustaf, ändrad och förbättrad af grefve Per Brahe», som vi hemtat åtskilliga uppgifter rörande denne konung — men han var egentligen sekreterare eller skrifvare i kansliet och användes såsom sådan både af konung Gustaf och hans söner. Han dog 1594, och hertig Carl antecknade i sin almanach för den 22 Augusti: »begrofs Rasmus Ludvigsson en gammal trogen tjener. Gud uppväcke kroppen till en salig uppståndelse.» Något ondt känner man icke om denne man; men så har minnet bibehållit desto mera om de föregående. Och af sådana händer fördes under dessa år den verkliga regeringen i Sverige!

Konungamötet i Reval.

Det var Sigismunds val till konung i Polen — nämnde vi — som påskyndade utvecklingen af förhållandet mellan konung Johan och de mäktiga herrarne. Första utbrottet egde rum på ett möte mellan konungen och Sigismund i Reval år 1589. Orsaken till detta möte var, att Johan ville hafva sonen tillbaka till Sverige, emedan han vantrifdes och kände regeringsbördan dubbelt tung sedan sonens bortresa. Sigismund å sin sida hade inga lugna dagar i sitt stora rike och längtade derför hem till det jemförelsevis lugna Sverige. Detta var nu en ganska enkel sak, tycker man, och borde lätt kunna sättas i verket. Men så var det icke. Hvarken de polske eller svenske herrarne ville tillåta, att Sigismund öfvergaf sitt nyvunna rike, och derför måste man gå försigtigt till väga och öfverrumpla sina motståndare. Till den ändan beramades konungamötet i Reval om sommaren 1589, der båda konungarne skulle skrämma ryssen till fred. Bref utgingo också så väl om hösten 1588 som på våren 1589, att menige riket skulle utgöra en allmän krigsgärd i varor och att adeln skulle hålla sig redo att åtfölja; »den borde gripa sig an äfven utöfver sin lagliga skyldighet, emedan konungen sjelf i sin ålder ville våga sin person mot fienden och förvärfva en ärofull fred».

Under denna förevändning borde, menade man, mötet kunna ega rum utan anmärkning, och när fader och son så en gång träffats, skulle de ej mera skiljas, utan följas åt hem till Sverige och Sigismund sedan der förblifva. Och så hemlig hölls denna plan, att ingen mer än de närmaste förtrogne, Erik Bielke, Clas Fleming och Olof

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0460.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 448 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|