Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än finna en egen skickelse deruti, att just denne Carl Horn nu kom att framföra en sådan helsning till sin gamle vederdeloman. Det må väl hafva gått den råe Clas Fleming till sinnes, om eljest något var af natur att göra det.
Hertigen och rådet dröjde på slottet till kl. 2 e. m., och då de gingo ned till måltids, mötte hertigen Peder Rasmusson, och hans vrede upptändes så vid mannens åsyn, att han knöt näfven mot honom samt förehöll honom i de skarpaste ord hans kringlöpande bland bönderna, sägande, i det han ryckte upp sin dart: »Du är icke värd ett straff af min furstliga hand, men bödeln skall det framdeles fullborda både på dig och andra, som styrka konungen att främja en falsk lära.»
De följande dagarne gingo, utan att man kom till något besked med konungen. Nils Gyllenstierna och Erik Stenbock erbjödo å dennes vägnar bönderna tärepenningar för att de skulle vänta, men dermed vans intet. Ständerna ingingo tvärt om en fast förening att förblifva vid Upsala mötes beslut. Så kom fettisdagen, som var den 12 Februari. Konungen höll fastlagsgästabud på slottet, och hertigen var der. På aftonen skulle ett skådespel uppföras, men hertigen varnades af en italienare Strozzi att icke öfvervara skådespelet, emedan man der ämnade mörda honom. Huruvida detta var sanning eller dikt, kan svårligen afgöras, men visst är, att hertigen lemnade slottet. Följande dagen, som var askonsdag, lät konungen af Mala Spina beströ sig med aska, och när en beskickning från ständerna kom till slottet för att framlemna en skriftlig berättelse om den förening de nu sist ingått, gick konungen ned på borggården och sporde den der församlade menigheten: »Guds fred, gode män, viljen I mig något?» Allmogen upprepade sitt gamla svar, och då frågade han, »om de ville vara honom hulde och trogne», hvartill några enstaka ja hördes ur hopen.
Då fick hertigen på torsdagen veta, att polackarne, som voro synnerligen uppretade för den sista föreningen, ämnade följande natten öfverfalla honom i hans boning och mörda honom. Han begaf sig derför ur staden till sitt krigsfolk, som han uppstälde i skogen mellan Upsala och Näs. Vakteldar tändes, och hästarne stodo sadlade hela natten. På slottet väcktes häraf mycken oro, och man kunde från kungsgården, der hertigen hade sin bostad, se huru man vandrade fram och åter med tända lyktor under slottsfönstren. Hejdukarne stodo uppstälda der hela natten. Ingen vågade lägga sig på slottet, och äfven i staden rådde mycken oro.
Följande dagen kom en skrifvelse från hertigen till konungen af innehåll, »att, om icke konungen inom tjugofyra timmar lemnade den bekräftelse, hvarpå hertigen och ständerna nu i 14 dagar väntat, skulle han icke blott sjelf lemna Upsala, utan äfven gifva ständerna hemlof att göra detsamma». Rådet lemnade ock till de polske rådsherrarne en skrift af samma innehåll. Då insåg konung Sigismund ändtligen, att han måste gifva med sig, och erbjöd att lemna den äskade bekräftelsen på behaglig tid, så att han framdeles kunde med ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
