Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsbeslutets verkställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos hertigen vecka efter vecka. Han hindrades af en ögonsjukdom, som han anses hafva låtsat, att infinna sig i Stockholm, förebar ock, att hela rådet och de förnämste af ständerna borde vara närvarande dervid. Ändteligen den 26 September kom han till Stockholm, och sändebuden erhöllo då det länge väntade företrädet. En polsk herre höll dervid ett långt tal om den nödvändiga enigheten mellan hufvud och lemmar i en rikskropp samt om konungens missnöje med Söderköpings riksdag och de beslut, som der fattats. Hertigen utropade ett par gånger derunder: »hvad har jag då förskylt?» men för öfrigt vidtogs ingenting under den dagen. Några dagar derefter var ett sammanträde inför rådet, der sändebuden med många bevekliga skäl sökte förmå hertigen att gifva vika, erkänna den af konungen lemnade regeringsformen, afstå från riksföreståndaretiteln och återinsätta i sina sysslor alla afsatta embetsmän o. s. v. Carl sökte försvara så väl riksdagens sammankallande som hvad der blifvit beslutadt och hvad han sjelf i enlighet dermed verkstält, men han märkte med harm, huru rådsherrarne drogo sig ifrån honom och sökte ställa sig in hos de kungliga sändebuden, skjutande skulden på honom allena, såsom den der afgjorde alla ärenden efter sitt godtycke och undertryckte rådet. Äfven erkebiskop Abraham trädde på rådets sida mot hertigen, och Carl Gustafsson Stenbock, som enligt Söderköpings riksdagsbeslut nödgats lemna Kalmar, skyndade dit igen och fick både stad och slott i sina händer. Det såg ut, som om hertigen ej vidare skulle kunna något uträtta, och som om herrarne skulle få sin vilja fram.
Då afsade sig Carl regeringen; det var den 2 November 1596. »Emedan man misskände hvad han gjorde och ej ville blifva beståndande vid fattade beslut» — förklarade han i sittande råd — »så afsade han sig alldeles riksföreståndarskapet, men ville nedlägga sin makt i ständernas händer, efter han af dem mottagit densamma.» Det var alldeles tyst i salen, som hertigen genast lemnade. Då uppsattes och undertecknades en skrift, hvari man bad hertigen om förlåtelse för det man af bestörtning icke genast svarat, tackade för hans omvårdnad om riket och beklagade sin egen oförmåga, men icke ett ord om att han skulle återtaga regeringen.
Dagen derpå reste Carl till Gripsholm och sammankallade en riksdag till Arboga i Februari 1597. Rådsherrarne sågo naturligtvis med nöje att hertigen drog sig tillbaka, och nu kommo de åter fram med sitt gamla förslag, att riket skulle styras af några få bland dem. Ännu bättre upptogs hertigens tillbakaträdande af konungen, som derom fick underrättelse genom de hemvändande polska sändebuden. Han skref den 13 Januari 1597 och afsände med Lars Rålamb ett bref till ständerna, hvari han uppdrog styrelsen åt rådet, efter som han förnummit, att hertigen icke ville efter den gifna regeringsformen befatta sig med densamma, och förbjöd riksdagen.
Men belåtenheten blef icke långvarig hvarken hos rådsherrarne eller konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
