Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riket. Härifrån begaf sig hertigen till Distings-marknaden i Upsala och talade till den der församlade allmogen, hvarpå professor Schinnerus uppsatte den nämnda skrifvelsen. Allmogen var i allmänhet för Carl, bearbetades äfven af hans utskickade, men adeln deremot drog sig tillbaka, och månge bland borgerskapet i flera städer.
Konungens förbud mot riksdagen och för hvar enskild att begifva sig dit, som kringspreds i riket, och tillika rådets föreställningar, att man borde lyda konungen, samt slutligen hertigens våldsamma framfart och de afsigter på kronan, som man började ana — allt detta bidrog att skilja många från hertigen och föra dem till konungen. Detta visade sig ock vid riksdagen i Arboga.
Ständerna samlades den 16 Februari, och hertigen kom dagen derpå, åtföljd af sin hertiginna och två hundra personer. Men af rådet kom ingen, utom Axel Leijonhufvud, hvilken var missnöjd med konungen äfven derför, att denne ej kallade honom »min frände», hvarmed han hedrade andra, som ej voro så nära i skyldskap. Nils Gyllenstierna skylde på sin höga ålder, »som gjorde det till hans glädje att få sitta på sin stugubänk, tills han förlossades från denna onda verlden.» Hogenskild Bielke ursäktade sig med sin sjukdom. Hans ben voro nemligen förlamade, så att han icke kunde gå. Ett bref, som var ämnadt till ständerna, men som uppsnappades af Erik Göransson (Tegel) och en annan skrifvare och öfverlemnades till hertigen, upplyste om orsakerna, hvarför icke de öfriga infunno sig. De voro: riksdagen var olaglig, såsom icke utlyst med råds råde, något som äfven Söderköpings riksdagsbeslut föreskref; hertigen hade ej, sedan han nedlagt regeringen, makt att sammankalla allmänna möten; rådet och ständerna voro icke lagligen kallade utan ditkomna för marknadens skull, som vid denna tid plägade hållas; rådet och ständerna hade äfvenledes, när hertigen afsade sig regeringen, blifvit tillsagda frihet att bevista riksdagen eller icke, men hotades nu med det värsta, om de uteblefve; slutligen hade konungen alldeles förbjudit dem att resa dit.» — Icke heller infann sig någon annan adel der, än den som bodde i hertigdömet. Men hertigen höll sig styf och glad och, enligt hvad Axel Leijonhufvud sedan berättade, yttrade han vid ett gästabud, då han hade krigsbefälet hos sig och derunder i ett stort glas drack konungens skål: »Jag ser väl, att månge af mina fiender vilja hos konungen göra mig misstänkt, men om jag har annat uppsåt, än det en rätt farbroder anstår, så önskar jag mig så många förbannelser, som det finnes droppar i glaset!» Huruvida berättelsen är sann, lemnas derhän. Men ännu ville hertigen offentligen hålla riket konungen tillhanda. Det ser man af innehållet i den skrifvelse, som utgick från Enköping, der det heter, att man äfven skulle besluta om en beskickning till konungen för att bedja honom återkomma till riket, och hvilken som önskade konungens hemkomst, skulle derför infinna sig i Arboga. »Enda hjelpen vore konungens egen ankomst» — skref han den 25 Januari till Sigismund, framställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
