Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arvid Stålarm och finnarne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens befallning, men lyckades dock på våren få allt klart på sin sida, så att han kunde inberätta det till konungen. Emellertid blef konungen sjelf icke färdig till den utsatta tiden, och först sedan han stigit ombord på den förhyrda flottan, skref han den 22 Juli en befallning till Stålarm »att segla öfver till Sverige, landstiga i närheten af Stockholm eller Nyköping och genast begifva sig till den ort, der konungen vore». Stålarm hade emellertid icke inväntat konungens befallning, utan redan omkring den 10 Juli afseglat med finska hären, som skall hafva uppgått till mer än 3,000 man. En stor del af Estlands ridderskap hade på konungens befallning slutit sig till honom. De finska herrar, som följde honom, voro Axel Kurck, Anders Boije, Arvid och Göran Horn, båda Flemingarne m. fl. Stålarm seglade först till Åland, der han ville sätta sig i besittning af Kastelholm. Här låg en afdelning af svenska flottan under Stolpe, med hvilken Stålarm sökte komma i underhandling. Men till följd af hertigens befallning, som ansåg sig behöfva hela flottan vid Kalmar, dit den större afdelningen under anförande af Joakim Scheel redan afgått, afseglade plöfsligt Stolpe, och Stålarm intog hans ankarplats samt började underhandla med befälet på
Kastelholm om slottets uppgifvande. Hertigen sökte å sin sida förmå Stålarm med godo att återvända, men denne ville dertill först hafva undfått konungens befallning och kunde endast lofva att qvarstanna i de åländska farvattnen, tills bestämdare befallning från konungen ankomme. Lika plötsligt, endast ett par dagar efter Stolpes afseglande, lemnade Stålarm Åland — det var den 24 Juli — och inlopp följande dagen i Gröneborgs[1] hamn i Kulla socken, sex mil från Stockholm.
Stor förskräckelse spred sig bland allmogen i Upland vid finska härens ankomst. Alla Stålarms bref och försäkringar, att han icke kom som fiende, tjenade till intet. Hertigen hade just lemnat Stockholm för att begifva sig till Kalmar, då underrättelsen om Stålarms landstigning hann honom i Södertelge. Han afbröt genast sin resa, sände ilbud till Joakim Scheel att vända om med flottan och begaf sig sjelf tillbaka till Stockholm. Här stängdes slottets och stadens portar och utsändes skrifvelser att samla krigsfolk och uppbåda allmogen. »Ehuru finnarne» — heter det i ett af hans bref — »kalla dem, som på denna sidan äro, sina vänner och bröder, så tro vi dock ingen vara så blind, »att han ej märker deras illsnidiga praktiker och Judaskyssar.» Han beslöt att sjelf på flottan gå emot finnarne, medan Uplandsallmogen anföll dem i ryggen.
Trenne professorer från Upsala sammankallade Uplandsbönderna och talade till dem, Nicolaus Bothniensis och Jacobus Schinnerus först i Lunda länsmansgård, sedan i Skeptuna prestgård, och Laurentius Paulinus vid Vallentuna. I spetsen för några tusen bönder aftågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
