Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hertigen vinner Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertigen vinner Kalmar.
På riksdagen i Jönköping framlade hertigen Sigismunds bref till honom, hvilka jemfördes med hans offentliga skrifvelser. Det visade sig deraf klart för hvar man, huru föga man kunde lita på konungen, och riksdagsbeslutet uppsattes i enlighet dermed. Sigismund skulle antingen sjelf afsäga sig den katolska läran och antaga den evangeliska samt för alltid qvarstanna i Sverige, eller ock skulle han hitsända sin son Uladislaus att här uppfostras i den sistnämnda läran under hertigens förmynderskap. Härpå lemnades konungen att välja; ville han intetdera, så varnades han, att Sveriges ständer skulle uppsäga honom tro och lydnad och se sig om efter en annan konung. Det lemnades honom fyra månaders betänketid att sända sitt svar.
Komme intet svar från konungen, skulle de nästkommande Maj alla mötas i Stockholm »för att förse sig med en konung, som hölle dem vid Guds ord och Sveriges lag och icke störtade dem i det ena blodbadet efter det andra». Styrelsen uppdrogs emellertid åt hertigen. »Afgrunden och onda menniskor» — förklarade denne — »hade förorsakat blodbadet vid Linköping och att konungen rest bort utan att lemna något besked om regeringen i sin frånvaro. Mera än tillförene var han nu ledsen vid riksföreståndarskapet, efter som han ej rönte annan tack för all sin möda än hat och förföljelse till lif och välfärd; men efter han var en arffurste, hade brodersbarn och egen son i landet, så kunde han ej släppa allt handlöst vind för våg.» Sålunda sattes hertigen i spetsen för riket, och på konungens återkomst trodde väl ingen på fullt allvar oaktadt dennes hot och försäkringar till sina anhängare. Vidare beslöts, att Kalmar skulle återtagas med makt eller med godo och att Finland skulle bringas till underdånighet.
På Jönköpings riksdag stäldes äfven erkebiskopen och Schepperus till rätta inför en domstol, som var sammansatt af deras ståndsbröder. Erkebiskopen hade, såsom vi veta, varit konungens anhängare under dennes sista vistelse i riket och han hade undertecknat bref af förklenligt innehåll mot hertigen och äfven sjelf skrifvit förtroliga bref till konungen[1]. Erkebiskopen föll till föga och erkände sig hafva illa gjort samt ville »med ett ödmjukt knäfall söka hans furstliga nådes tillgift», men det halp icke. Erkebiskop Abraham dömdes från ära och embete. Schepperus slapp lättare ifrån. Han anförde till sin ursäkt hertigens befallning att icke i sina predikningar uppreta sinnena mot
[1] Han hade äfven på annat sätt visat sin afvoghet mot hertigen och sin tillgifvenhet för konungen. Vi veta, huru han kringspred den senares bref. Då professorerne i Upsala stälde sig i spetsen för Uplandsbönderne för att möta Arvid Stålarm och finnarne och höll mönstring med bönderne på Upsala torg, dref erkebiskopen gäck med dem och synnerligen med professor Schinnerus, som var halt, och sade tidt och ofta: »Den halte leder den blinde». En gång vid en ordvexling med professorerne yttrade» han: »Hertigen hafver af somlige bland eder stulit, af andre köpt hjerta och själ. Derför ären I eder konung otrogne, liksom eder biskop motspänstige. Men när konungen kommer, skolen I nog blifva straffade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0571.html
