Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm. Hertigen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet gifva sina rättigheter till spillo. Sigismund dröjde som vanligt. Först efter en månad ankom hans svar från Warschau, men då hade ställningen i Finland blifvit ohjelplig.
Man vet icke dagen, när Carl begaf sig från Stockholm. Sannolikt steg han ombord, så snart han fått underrättelsen om eröfrandet af Kastelholm. Han seglade då med förnämsta delen af hären öfver till Åland. Här delade han flottan i tvänne delar och skickade Joakim Scheel med de större skeppen mot Åbo. Sjelf drog han med de mindre fartygen längre in i skären för att söka sig ett landstigningsställe mellan Åbo och Viborg. Men detta mötte svårigheter, dels emedan ingen på flottan närmare kände till kusten, dels emedan stränderna åt Åbo till voro bevakade. På Tapila gård i Sagu socken bodde då en finsk adelsman, Hans Bengtsson, som kort förut hemkommit från Frankrike, der han vistats i många år och tjenat den protestantiske Henrik IV. Denne kallades af hertigen om bord på flottan, och efter en lång underhandling gick han i hertigens tjenst och visade honom ett lämpligt landningsställe.
Den 17 Augusti kom hertigen till Pemar socken och slog der läger. Här fick han underrättelse, att en del af finska rytteriets hästar gingo på bete vid en bro i Halikko socken. Han ditskickade genast folk, som tog några kanoner, nedgjorde en del fiender och förföljde de öfriga »sex mils väg in i blå mörkret», som han sjelf sade. Det var den 18 Augusti. Derefter bröt hertigen upp åt Helsingfors, men skref till Stålarm: »och må du veta, att, så snart vi skaffat qvarter åt den andra hälften af ditt parti, så skall äfven du få din kål kokad.»
Hertigen fick emellertid snart veta, att finska hufvudstyrkan fans vid Åbo, och han ändrade derför plan samt tågade mot denna stad. Scheel hade länge af finnarnes öfverlägsna styrka hindrats att börja belägringen. Axel Kurck stod strax utanför Åbo med finska hären. Nu inkastade han 4 till 500 man i slottet under Stålarms befäl och tågade sjelf åt nordost uppåt Tavastland. Medan Scheel med nödigt antal folk nu lemnades att belägra Åbo, skyndade hertigen att upphinna Kurck.
Vägen togs längs Aurajokis venstra strand, der vägen sedan uråldriga tider gått åt Tavastland och förbi S:t Karins och Lundo kyrkor. På Lundo länsmansgård befann sig hertigen, då hans folk ditförde en gammal man, hvilken han der minst väntat att träffa. Det var Olof Gustafsson Stenbock, densamme som på ett så grymt sätt behandlade konung Erik i hans fängelse. Nu var han kommen till åren, men blodet strömmade ännu lika hett genom hans ådror. Han hade efter Stångebro slag följt med Stålarm till Finland. Samma år hade han kommit från Polen till Sverige, hvarifrån han af fruktan för hertigen flytt bort strax efter konung Johans död. Hans hat mot Carl var detsamma vid återkomsten. »Hertigen skall få döden af samma hand, som gifvit konung Erik blodsåret» — utropade han i vredesmod en gång, då han året förut i Stockholm satt vid middagsbordet tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
