- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
566

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm. Hertigen i Finland - Blodsdomen i Åbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stadsmuren och begåfvo sig till Peder Stolpe. De förklarade för honom i borgmästaren Herman Bröijers namn, att de skulle hålla vattuporten öppen för honom och hans folk, om de åtoge sig att skydda stadens invånare, deras hustrur, barn och egendom.

Stolpe anmälde genast saken för hertigen och anföll klockan 3 på eftermiddagen samt bemäktigade sig den nämnda porten. Hertigen sände samtidigt båtar med folk att från sjösidan anfalla staden. En af båtarne sköts i sank, men staden föll i hertigens händer och sjelfva Axel Kurck blef fången. Sjuttio lifländske ryttare räddade sig genom Karelerport och togo vägen genom Ryssland tillbaka till Estland. Det var den 22 September.

Följande dagen lät hertigen uppföra en ofantligt stor kanon, med hvilken han började skjuta mot slottet, och detta hade till följd, att gamle Arvid Tavast, hans son Ivar och Lorentz Mårtensson Creutz, hvilka här förde befälet, började dagtinga. De uppgåfvo slottet och öfverlemnade sig sjelfva på nåd och onåd; det främmande krigsfolket skulle få begifva sig hvart det behagade; mot Sveriges undersåtar skulle man tillämpa lag och rätt. På knä i slottsporten mottog Arvid Tavast hertig Carl, men hans ödmjukhet båtade honom icke. Han blef jemte sin son och Creutz samt ännu åtta dertill afrättad. Samma öde drabbade presten Henrik Jespersson, densamme som under klubbekriget i Tavastland förmådde bönderne att nedlägga vapen och öfverlemna sig i sina bödlars händer. Alla de afrättades hufvuden uppsattes på jernstänger utanför Karelerport. Axel Kurck skonades tills vidare.

Sedan hertigen äfven satt sig i besittning af Nyslott och förordnat Axel Ryning till slottsfogde på Viborg, steg han efter mer än två veckors uppehåll här den 10 Oktober ombord på flottan och lemnade under kanonernas dunder denna stad. I början af November synes han hafva kommit till Åbo.

Blodsdomen i Åbo.


Genast efter sin ankomst till Åbo nedsatte hertigen en domstol att döma öfver alla i Åbo befintlige fångar. Ledamöterna i domstolen voro trettiosju, bland hvilka Mauritz Leijonhufvud, Magnus Brahe, Svante och Nils Thuressöner Bielke till Salestad (Sigrid Stures söner) och Joakim Scheel samt staden Åbos fyra borgmästare jemte tolf rådmän. Den 7 November sammanträdde rätten på rådstugan, och fångarne fördes dit mellan fyra fanor knektar, som med trummor och trumpeter stodo uppstälda å torget på ömse sidor om den väg, der herrarne framgingo.

Anklagelsepunkterna, som upplästes, voro tio till antalet. De förnämsta voro; »att Stålarm och hans anhängare föraktat hertigens och ständernas mångfaldiga förmaningar och varningar, samt att de burit afvog sköld mot fäderneslandet och äfven styrkt konungen dertill». —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free