Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stämplingar mot Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu femte gången — nåd och återfördes i fängelset, der han omsider af ålder och sjukdom slutade sitt lif.
Men vida farligare än denne gamle krigsöfverste var i Carls ögon Hogenskild Bielke, som han ständigt kallade: »den gamle räfven, den gamle basilisken». Han hade allt sedan riksdagen i Linköping oafbrutet hållits i fängelse, men genom sin dotter Ebba brefvexlat så väl med Christer Classon som med de landsflyktige i Polen. Genom dessa sina bref, som uppsnappats och nu inför domstolen upplästes, öfverbevisades han och dömdes till döden. Carl uppträdde sjelf den 4 Maj inför rätten som anklagare, och sedan han gått ut, förklarade herr Hogenskild på tillfrågan sig vara nöjd med de af ständerna och hans furstliga nåde utsedda domarena. »Vi företogo oss häruppå strax att skärskåda och ransaka sjelfva saken» — heter det i domen — »och bekände herr Hogenskild rent ut sig hafva skrifvit som en tok, dåre och oförståndig man, så att det hade varit honom mycket bättre att aldrig hafva tagit penna i hand.... Hvilket allt vi öfvervägde och sedan efter Sveriges lag och vårt bästa förstånd och samvete en rättvis dom fälde. Först, att alldenstund han som en skändlig äretjuf hållit vår allernådigste konung för en djefvulsk, ogudaktig, falsk och blodtörstig tyrann, önskande att han måtte förgås i sin egen ondska; dertill med icke dragit försyn att kalla vår nådigsta furstinna för Jesebel, som var den argaste och slemmaste bland alla qvinnor; item begge deras majestäters högborna barn en ogudaktig telning och afföda, hvilka oförskämda ord ärbara öron alldeles rysa att åhöra och fördenskull rättare borde spikas vid hans eget hufvud: icke mindre hafver han falskeligen beskylt hans maj:t att hafva begått dråp med sin egen hand; så hafver han ock icke blygts att likna hans maj:ts regemente vid konung Eriks tyranni etc.;.... fördenskull hafve vi på intet sätt kunnat honom frälsa och befria, utan döma honom från lifvet efter 9 kapitlet i konungabalken och efter 7 artikeln i konung Erik XIV:s gårdsrätt.»
De i domen intagna uttrycken ur brefven visa, till hvilken grad herr Hogenskilds bitterhet stigit alltsedan den förfärliga tilldragelsen i Linköping. Ytterligare anfördes mot honom ett bref, som han med en sin tjenare velat skicka till Lifland och der det talas om möjligheten af att hertigen under pågående belägring kunde blifva tillfångatagen på nåd och onåd. Det antyddes som bevis, att han velat komma konungen, drottningen och deras barn om lifvet. Till det tredje hade han förklarat de i Linköping afrättade orättvisligen dömde och kallat dem »Guds martyrer»; till det fjerde hade han velat fly till Danmark och i händelse af krig blifva på dess konungs sida; till det femte hade han kallat konungens tjenare och undersåtar ett sammanslaggadt parti af skälmar och röfvare. Till följd af allt detta vore han med all rätt, på uppenbara skäl, egen bekännelse, Sveriges lag och gårdsrätternas innehåll dömd att förlora lif, ära och gods.
Den 3 Juni utbars herr Hogenskild sittande på en stol — han var nemligen fortfarande plågad af fotvärk — till Stortorget, der en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
