Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stämplingar mot Carl - Sverige och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsändes af honom i början af år 1605 till kejsaren för att anhålla om hans bemedling mellan Sverige och Polen. Derute företog sig Petrosa att resa från Prag till Krakau, der han sammanträffade med Sigismund och de landsflyktige herrarne. Hemkommen från denna resa, tjenstgjorde han fortfarande hos Carl, tills denne en dag, då de voro ensamme i rummet, vid en blick åt sidan fick se Petrosa stå med dragen värja. Nu blef han kastad i fängelse, och genom en sträng undersökning, hvarvid äfven sträckbänken begagnades, framtvangs bekännelsen om besöket i Krakau, hvarjemte man fann hos honom ett lejdebref, utfärdadt af Sigismund. På riksdagen i Örebro år 1606 stäldes han för rätta och dömdes att rådbråkas, hvilket också gick i verkställighet.
Andra sådana mordförsök upptäcktes vid denna tid. En engelsman Johan Hyl, som var i Carls tjenst, hade låtit köpa sig för att mörda honom, men det blef i tid yppadt.
På den sistnämnda riksdagen i Örebro stäldes äfven biskop Bellinus i Vesterås till rätta, anklagad för att hafva deltagit i Petrosas stämplingar. Denne hade nemligen blifvit herbergerad hos biskopen, när han först kom hem till Sverige. Det var egentligen en gammal afundsmän till Bellinus, kyrkoherden Erik i Badelunda, som anklagade biskopen. Ehuru denne bedyrade sin oskuld, blef han dock afsatt, och den nämnde kyrkoherden blef hans efterträdare. Om honom upptäcktes dock så grofva brott, att han i stället mistade sitt hufvud på Vesterås torg. En annan kyrkoherde förordnades då till hans efterträdare, men då denne inom några veckor dog, återfick till slut och på förbön af hela stiftets presterskap Bellinus sin biskopsstol, hvilken han sedan innehade till sin död.
Sedan vi sålunda sett Carl segrande här hemma, skola vi kasta en blick på hans förhållande till Sigismund och det krig mellan Sverige och Polen, som till en del derur framgick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
