Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hos hertigen. Den 2 Mars var staden stormad och tagen. Strax derefter fick Samuel Nilsson, hvilken vi från de föregående berättelserna väl känna, tillstånd att resa till Edeby för att fira sitt bröllop med jungfru Katarina Andersdotter Kruse, och jungfruns broder Jesper Kruse samt Carl Gyllenhielm, hvilken senare höll den uppåtsträfvande borgarsonen högeligen kär, fingo tillstånd att medfölja till bröllopet. Om det nu var denna omständighet eller något annat, som rann unge herr Abraham i hugen, det veta vi icke, men äfven han bad hertigen om orlof att resa uppåt landet och helsa på sina slägtingar, och han fick det och lemnade genast lägret, der man nu redde sig att börja belägringen af slottet.
När nu herr Abraham under resan kom förbi Fogelvik, hvilken gård tillhörde Gyllenstierneätten, och der han hade sin fästmö, jungfru Elsa, fick han höra att denna kort förut rest norrut att besöka sin moster, fru Karin Axelsdotter Bielke, på Tyresjö i Södermanland. Nu fick den unge herren brådt att köra undan, och till slut lyckades han äfven upphinna jungfrun. Hon satt ensam i slädan, som kördes af en dräng. Herr Abraham skyndade fram och helsade på jungfru Elsa samt sade: »Nu vill jag sjelf vara min jungfrus körsven!» Och dermed bytte han plats med drängen och satte sig i slädan hos jungfrun.
Resan fortgick med skyndsamhet. Då de kommo i granskapet af Stockholm, der vägen tog af till Tyresjö, tycktes herr Abraham icke gifva akt derpå, utan körde rakt fram. Men drängen, som körde bakefter, såg granneligen, att grefven tog miste om vägen, och började ropa: »Grefven kör vilse!» — Abraham vände sig om och svarade: »Följ du bara efter, jag vet nog, hvad väg jag far!» Till drängens stora förvåning bar det af till Stockholm och genom Stockholm ännu längre bort.
Först på Rydboholm stannade grefve Abraham. Dit sammankallades några af de närmast boende slägtingarna, och utan vidare förberedelser firades bröllopet. Om nu tanken derpå rann upp hos den unge brudgummen i samma ögonblick, som han fick höra om sin fästmös afresa från Fogelvik, eller om han reste från lägret med den föresatsen att nu på ett eller annat sätt göra slag i saken och då icke ville låta det gynsamma tillfället gå sig ur händerna — det lemna vi derhän. Men just det, som till följd deraf måste förbises, nemligen bröllopstillredelserna, var det som dittills lagt hinder i vägen för de unga tus förening. Fränderna å ömse sidor, både bruds och brudgums, hade redan från första stunden intet att anmärka mot detta frieri och hade lemnat sitt bifall dertill, men bröllopet hade blifvit stäldt på framtiden. Dertill åter voro orsakerna flera. Tidslägenheten var i allmänhet sådan, att sinnena voro upptagna af helt andra saker än gästabud och bröllop, och båda slägterna hade anförvandter, som försmäktade antingen i landsflykt eller i fängelse, hvarjemte till sist tidens sed var sådan, att sjelfva förberedelserna fordrade både tid och penningar. Brudgummen tillhörde den andra grefveslägten i riket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
