Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting rätt i lag. Det behöfdes icke mer, än att drottningen visade ömhet för krigsfångarne, så menade Carl genast, att hon i hemlighet gynnade fienden och kallade henne bland annat »jutekonan». Det fans ingen skymt af undseende, och ett menniskolif gälde föga. För mig eller mot mig, ett af de tu — och i det senare fallet gälde det lifvet.
Närmast omkring desse konungar stodo nu medlemmarne af de med dem befryndade herreslägterna, i anor af forntida utmärkelse stundom öfver dem, i bildning — åtminstone de ypperste bland dem — deras likar. Vi nämnde här ofvan, att mycken rikedom samlades hos dem. Vi hafva omnämnt skiftesbrefvet mellan Christina Gyllenstierna och hennes son Svante Sture. Efter Märta Leijonhufvuds död funnos att skifta mellan arfvingarne 572 hela gårdar, 49 qvarnar och qvarnströmmar, 2 hyttor, 155 halfva gårdar, 129 torp, 88 utjordar och 63 tomter i städerna. Nästan i hvarje större stad egde Stureslägten stenhus, och oaktadt all denna jordegendom erhölls Vesterviks och Stäkeholms slott med län såsom grefskap.
Sådan rikedom som denna gamla riksföreståndareslägt egde väl ingen annan på den tiden, ehuru de öfriga stora slägternas — Leijonhufvud, Stenbock, Bielke, Banér — derför visserligen icke var ringa. Mauritz Leijonhufvud samlade mycken rikedom, och hans moder, den så bekanta »gref Ebba», som klagade att hon var utfattig och måste taga sitt uppehälle af ödegårdar samt hvad hon i öfrigt kunde krafsa ihop och låna och borga hvar hon kunde få, lemnade efter sig till arfskifte: en lott i Gräfsnäs, som räntade 299 daler 18 öre, en i Kägleholm, som räntade 275 daler, en i Lyckas med 155 daler i ränta, en i Lerjeholm med 143 och en i Vestanå med 171 daler i ränta, eller tillsammans fastigheter, som årligen räntade 1,043 daler.
I arfskiftet efter Gustaf Olofsson Stenbock, hvilken liksom Svante Sture och andra på denna tiden sökt på allt sätt hos konungen föröka sitt timliga goda[1], visar sig på långt när icke en sådan tillgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
