Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Folket
- Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eljest behöfves åtskilligt annat slags vin, såsom Malmersey (Malvasier?), Bastart, Ungerskt och Landtvin, Franskt vin, Muskatell, Alikanter.»
Sådana dyrbara vinsorter skickades äfven till konung Erik, när han låg i fält mot fienden. För öfrigt hör man bland dryckesvaror omtalas den från äldre tider bekanta kirsedranken äfvensom Brunswigermumma. Dessa sistnämnda båda dryckesvaror äro upptagna på förteckningen öfver hvad som åtgick i Norrköping, när hertig Magnus uppehöll sig der med hertig Frans.
Prakten med silfverkärl, ofta förgylda, var hos de höge herrarne stor. Vi påminna om konung Johans skrifvelse till Gustaf Banér i detta afseende, då han skulle anträda sin resa till Reval för att möta sin son.
Samhällsförfattningen.
Folkklasserna.
Bönderne. Hufvuddragen i bondens medborgerliga ställning äro här ofvan antydda. Han var icke mer sjelfegare till sin jord, utan brukade den för kronans räkning, till hvilken såsom jordens verklige egare han derför betalade en viss afrad. Det är en omständighet, som vi för denna tiderymd hafva att i afseende på bonden taga i betraktande — en annan är den, att äfven adeln ville göra denna grundsats gällande i afseende på de bönder, hvilkas hemman hörde till densammas förläningar.
Ehuru den adelige länsinnehafvaren icke var egare till jorden, ej heller egde att pålägga bönderna i sin förläning några nya skatter, utan blott egde att upptaga den skatt, som eljest skulle utgå till kronan, så kommo dock i verkligheten dessa bönder i en sådan ställning, som om de varit adelns undersåtar, och började betraktas såsom densammas frälsebönder. Adeln öfverdref äfven kronans på densamma öfverlåtna rättigheter, och det ligger i sakens natur, att adelsmannen snart nog skulle betrakta det landstycke, som han ärfde, såsom sitt eget, så att han var dess jordegare. Men om ock sålunda böndernes eganderätt var i fara, så upphörde dock aldrig bönderne att vara en fri samhällslem, som äfven egde att hafva ombud vid riksdagarna.
Riksdagsombuden, hvilka voro 2 till 6 från hvart härad, utsågos under Erik XIV:s och Johan III:s tid af konungens fogdar. Efter den mäktiga folkrörelse, som afslutar medeltiden och lyfter Wasaätten på tronen, förefaller det eget nog att finna allmogens riksdagsmän utsedde genom konungamaktens ombud, något som fortfor äfven efter de nämnda konungarne; men konung Gustaf hade förstått att så tukta allmogen, att mycket efter hans dagar fick gå för sig, som dessförinnan icke skulle hafva tålts.
Borgarena hade i afseende på sin medborgerliga ställning snarare gått framåt än tillbaka. Åtminstone kom det aldrig i fråga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0721.html
