Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs omgifning vid faderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par år derefter måste den äldre, Isak, återvända hem
såsom kallad till Karl IX:s hofpredikant, men då
inträdde den yngre Jonas i hans ställe såsom bröderne
Oxenstiernas lärare och besökte med dem och på deras
bekostnad det öfre Tyskland, Schwaben och Schweiz.
Lärjungarne – de två yngre hette Christer och Gabriel
– gjorde stora framsteg, synnerligast Axel, som af
naturen hade de lyckligaste gåfvor. Framför annat
lästes gamla språk och teologi, hvilka voro den tidens
förnämsta läroämnen. Axel Oxenstierna var en stor vän
af det gamla kärnfulla och sköna romarspråket samt
uttryckte sig derpå till och med prydligare än på
modersmålet. Latinet var ock på den tiden statsmännens
språk, liksom sedermera fransyskan. Äfven detta
språk jemte tyska samt historia och statskunskap
studerades, dock, såsom nämndt är, intet i så hög
grad som teologien. I detta ämne förvärfvade den unge
herr Axel de grundligaste kunskaper och försvarade
vid universitetet i Wittenberg inför lärare, hvilka
voro framstående såsom teologer, fyra afhandlingar,
ådagaläggande dervid ej blott en ovanlig lärdom
utan äfven stor skarpsinnighet. Teologien förblef
hans käraste studium under hela hans lefnad, och så
stort anseende åtnjöt han som teolog, att presterne
sedermera i tvistiga fall stundom vände sig till
honom för att få höra hans mening. Vi behöfva knappast
nämna, att härunder alla ridderliga öfningar med flit
bedrefvos.
Mot slutet af år 1602 började bröderne
Oxenstierna besöka åtskilliga af de protestantiska
furstehofven. Men då träffade dem konung Carls stränga
påbud, att alla utomlands vistande svenska adelsmän
skulle ofördröjligen återvända hem. De trenne bröderne
efterkommo befallningen och hemkommo följande
året. Jonas Rothovius hemkom först 1694 samt blef
genast prestvigd och förordnad till kyrkoherde i
sin födelseförsamling Angelstad. Mellan honom och
hans förre lärjunge fortfor sedan vänskapen hela
lifvet igenom, och litet emellan erhöll den fromme
och lärde mannen bevis derpå i dyrbara gåfvor af
gårdar eller silfverkärl samt i bidrag och förordande
medverkan i förefallande frågor så väl vid Angelstad
som sedermera, när Rothovius blef superintendent i
Kalmar.
Af bröderna Oxenstierna dog den mellerste i ordningen,
Christer, tidigt, men Axel och Gabriel uppstego till
rikets högsta värdigheter, den förre så hastigt,
att han redan vid tjugusex år var riksråd. Den
gamle kungen med sin skarpa blick och sin rika
menniskokännedom fattade redan från första stunden
ett synnerligt behag till herr Axel och utnämnde
honom efter ett par år till kammarjunkare. Som
sådan anförtroddes honom hans första statsvärf, en
beskickning till Meklenburg, hvarmed sedan förenades
åtskilliga uppdrag vid andra tyska hof, och den unge
herr Axel skickade sig så till konungens belåtenhet,
att han utnämnde honom frånvarande till riksråd. Det
skedde år 1609. Under de närmast följande åren fick
han sig andra, vida svårare uppdrag anförtrodda,
och alltjemt steg han i ynnest hos konung Carl,
så att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
