Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att handla på egen hand i Vestergötland och efter
omständigheterna skydda Jönköping eller inbryta i
Halland.
Mot Kalmar kunde ingenting uträttas, men för att
afhålla fienden från Öland, der Peder Hammarsköld
höll vakt på Borgholm, äfvensom för att tvinga Breide
Rantzau att draga bort från Sunnerbo härad, der han
härjade och brände, beslöt Gustaf Adolf göra ett
plötsligt infall i Bleking. Ett inträffande blidväder
tvingade emellertid Rantzau att lemna Sunnerbo –
öfver sjuttio hemman lågo der i aska efter hans
framfart – men kort derefter inbröto danskarne i
de närmast öster ut från Sunnerbo belägna häradena,
der by efter by brändes, tills de kommo till Vexiö,
hvilken stad med domkyrkan och Kronobergs slott
likaledes uppgingo i lågor.
Då bröt Gustaf Adolf med 3,000 man upp från
Ryssby efter fienden, hvilken drog sig undan
till Skåne. Konungen följde honom och gick
in i Östra Göinge härad samt härjade och
brände till vedergällning både i detta och i
Villands härad. Staden Vä jemte flera herresäten
brändes. Emedan hans folk saknade luntor, måste tåget
afbrytas, och konungen drog vesterut för att närma
sig hertig Johan och Jesper Cruus, hvilka med sitt
folk ville göra ett infall i Halland.
Så ankom han till Vittsjö, som ligger söder om en
långsträckt sjö i nordligaste delen af Vestra Göinge
härad. Det var på eftermiddagen den 11 Februari som
han inträffade der, och han slog der läger öfver
natten med en ringa styrka. Det öfriga folket jemte
alla stycken hade tågat förut. Ställningen var
farlig i en skogig bergstrakt, der fienden kände
alla stigar. Denne var dock långt borta och svenska
gränsen nära, och efter den framgång man haft tyckes
man här icke behöfva frukta ett öfverfall.
Men Breide Rantzau hade fått förstärkning och
ryckte med 6 eller 700 ryttare efter konungen samt
lyckades så väl dölja sin ridt, att svenskarne
knappt hade hunnit lägra sig på kyrkogården och
trakten deromkring, förr än danskarne ryckte fram
och öfverraskade dem. Det var vid 5-tiden. En häftig
strid begynte, svenskarne sökte försvara sig inom
kyrkogården, men trängdes ned på isen, der den
förnämsta striden utkämpades. De bragtes emellertid
snart i oordning och måste söka sin räddning i
flykten öfver den isbelagda Vittsjön. Omkring 300
man dels nedhöggos, dels drunknade; några och tjugu
fångar gjordes, deribland konungens kammarjunkare,
Herman Wrangel, jemte fyra andra af befälet.
Gustaf Adolf sjelf var i den största lifsfara. Isen
brast under honom, och både han och häst störtade
i vattnet. Ingen var till hands att rädda honom,
och rundt omkring hördes blott de flyendes rop,
medan skymningen lade sig allt tätare öfver land och
sjö. Men då, när faran var som störst och konungen
såg sin undergång för handen, kommo Per Banér och
en Uplandsryttare, Thomas Larsson, till stället
och lyckades, ehuru med svårighet, draga upp den
drunknande. Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
