Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Banér var sjelf dervid nära att drunkna, men räddades
af sin broder Nils [1].
Så fort konungen kom upp på isen, spände han af sig
sitt lifbälte af silfver – »spännareked» – och
skänkte det åt ryttaren, i det han sade: »Jag skall
komma i håg dig med ett stycke bröd, som icke skall
tryta hvarken för dig eller dina barn!" – I mörkret
lyckades han och hans räddare komma öfver sjön,
hvarpå tåget fortsattes öfver svenska gränsen. Men
konungens häst med sin dyrbara sadel och fjäderbuske,
hans pistoler och värja, hvars fäste och balja
voro af förgyldt silfver, besatta med ädla stenar,
vidare hans perlstickade handskar, åtskilliga fanor
och en kettiltrumma eller puka – allt detta föll i
fiendens händer. »Så att nog fingo de betalning,
Gud ske lof, för Vä och annat, de uppbrände» –
skref slottspresten på Varberg till en bekant prest
i Köpenhamn. – Ett annat samtida bref från fru Sofia
Ulfstand till en väninna i Köpenhamn förmäler, att
de svenska knektarne voro sysselsatte med kortspel,
då de danska kommo öfver dem; svenskarne skola ock
hafva satt sina hästar in i kyrkan samt utburit och
uppbränt bänkarne. – Det är berättelser, som väl
kunna innehålla någon sanning, men rörande hvilka man
alltid bör ihågkomma, den förbittrade sinnesstämning,
hvari svenskar och danskar då befunno sig till
hvarandra, och således icke betrakta dem såsom fullt
trovärdiga intyg.
Hvad Thomas Larsson beträffar, så höll konungen
ord med sitt löfte om brödstycket, som ej skulle
tryta. Då han vid jultiden följande året vistades
i Vesterås, skänkte han honom gården Igelstad i
Romfartuna socken, der Thomas var född, under frälse
och frälsemanna tjenst till evärdelig egendom för
sig och sina efterkommande. Gåfvobrefvet är dateradt
den 23 December 1613. Gåfvan stadfästades under
följande regering, men icke förty indrogs gården under
kronan vid den stränga räfst, som Carl XI i sin tid
lät anställa. På en mönstring i Vesterås återgaf
dock denne konung gården åt Thomas sons enka och
arfvingar.
Medan detta tilldrog sig på östra sidan samt i Skåne,
och medan konungen, efter återkomsten derifrån,
ordnade försvaret af Smålandsgränsen, der Nils
Stjernsköld sattes till höfvidsman, samt öfver
Markaryd, Toftaholm och Vernamo begaf sig till Jönköping,
timade äfven på vestra sidan af krigsskådeplatsen
saker af vigt, som vi nu skola omtala. .
Några dagar efter, sedan Gustaf Adolf lemnat
Nyköping för att öppna vinterfälttåget, började
äfven Christian IV att röra på sig. Den 25 Januari,
under en stark dimma och regn, bröt han jemte hertig
Georg af Lüneberg upp från Varberg i spetsen för 3
eller 4,000 man. Det gälde Gullberg [2], och konungen anlände dit den 27 Januari kl. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
