Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna rika och ansenliga stad låg strax söder om sjön
Pejpus vid Welika-floden. Den var delad i fyra delar,
alla skyddade af grafvar, murar och torn, och var
öfversållad af kloster, hvilkas tinnar reste sig öfver
murarna. Icke mindre än fyratiosex kloster funnos inom
staden, och tjugu lågo strödda utomkring murarna. En
liten å flöt genom staden i vestlig riktning till
Welika, och i den vinkel, som här bildades, låg
slottet. Hela staden hade en utsträckning af en half
svensk mil. Den försvarades af 1,500 borgare och en
besättning, som uppgick till samma antal. Nu herskade
sjukdomar och hungersnöd i staden, ty svenska lådjor
spärrade tillförseln öfver Pejpus, och de strömmar,
som utfalla åt denna sidan i sjön, hade svämmat öfver,
så att äfven tillförseln till lands var omöjliggjord.
Den 30 Juli slog Gustaf Adolf läger framför Pleskow
vid ett af de omnämnda klostren, beläget vid Welika,
en fjerdedels mil norr om staden. En afdelning rytteri
och fotfolk öfverfördes på andra sidan floden för att
hindra inbergandet af säden. Men en olycka timade
genast vid ankomsten, som gick konungen djupt till
sinnes. Det var Evert Horns död.
Strax som svenskarne ankommo, gjorde ryska rytteriet
utfall från staden. Evert Horn skyndade genast
med en afdelning af det svenska rytteriet att
mota anfallet. Han bar vid tillfället en lysande
drägt, hvarigenom han var lätt igenkännelig
för fienden såsom en af det högre befälet, och
han ville icke lyssna till deras varningar, som
förestälde honom faran af att på detta sätt ådraga
sig fiendens uppmärksamhet. Sjelfva striden var
en obetydlig skärmytsling, och fienden blef snart
tillbakadrifven med en till antalet obetydlig förlust
för svenskarne. Ty blott tre eller fyra man stannade
på platsen, men bland dessa var Evert Horn sjelf.
Evert Horn har i detta krig inlagt så mycken
ära och var af sin tid så högt uppburen, att vi
må i korthet öfverblicka hans historia, innan vi
afsluta skildringen af kriget. Han var son af den
tappre och ridderlige Carl Henriksson, som vi lärde
känna under Johan III, och broder till den Henrik,
hvilken var en bland de svenske fullmäktige vid
fredsunderhandlingarna med Danmark samt äfven nu
användes såsom sådan mot Ryssland. Ännu en tredje
broder, Gustaf, komma vi i det följande att lära
känna. Evert var af dessa näst den äldste i anseende
till åldern och vårdade efter faderns död – han
dog 1601 – med ömhet sin yngste broders uppfostran,
hvilken föddes medan fadern satt i fängelse på Örbyhus
och vid dennes död blott var nio år gammal.
Evert sjelf hade fått en vårdad uppfostran och ansågs
efter tidens fordringar lärd. Han egde grundliga
insigter i latin, tyska och fransyska. Det fält,
der han företrädesvis utmärkte sig, var dock
krigets. Tapper och modig i striden, egde han
tillika fältherrens förmåga att beräkna och ordna
samt utvecklade en större menniskokärlek, än man
i allmänhet finner hos dessa tiders krigare. Han
afskydde den råhet, som inrotat sig i krigarlifvet
och i synnerhet visade sig hos segraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
