Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Axel Oxenstjerna, »att, om han såsom riksråd
dermed begått en orättvisa mot rådsvärdigheten, hade
han dock velat hafva mer afseende på det allmänna
bästa, emedan De la Gardie hade krigshären i sitt
våld och kunde mest uträtta hos de råa ryssarne».
Hos Gustaf Adolf stod Evert Horn högt, och han
beklagade djupt förlusten af denne lärde, kloke
och tappre krigare. Hans stoft fördes följande året
öfver till Finland och nedsattes i fädernegrafven
i Kankas, der hans i striderna vunna segerfanor
uppsattes. Konungen var vid tillfället sjelf
närvarande.
Sorgen öfver den bortgångne fältmarskalken fick
emellertid icke hindra den krigiska verksamheten. De
la Gardie, som stannat efter konungen i Narwa, ankom
med förstärkningar, och platser utsågos för flera
lägers utstickande omkring Pleskow. De la Gardie måste
likväl snart lemna lägret och afgå till Nowgorod för
underhandlingarnas skull. Konungen, som yttrat att han
ville lära krigskonsten under den erfarne hjelten,
ville väl gerna behålla honom vid sin sida utanför
Pleskow, men Henrik Horn och de öfriga svenske
fullmäktige dröjde, och derför måste De la Gardie
afgå, så att icke ryssarne skulle få anledning till
klagomål öfver dröjsmålet å svenskarnes sida. Gustaf
Adolf lofvade tillika det engelska sändebudet John
Merich, som uppträdt i egenskap af medlare å engelska
konungens vägnar, att icke angripa Pleskow förr än
den 20 Augusti.
Den 10 Augusti skulle underhandlingarna begynna, men,
när den 20:de kom, hade ännu inga ryska fullmäktige
infunnit sig och tiden förgått under onyttiga tvister
om titulaturen, hvarför Gustaf Adolf då började med
allvar angripa Pleskow. Ytterligare förstärkningar
ankommo från Nowgorod, så att fem läger kunde
upprättas rundt omkring staden. Klostren togos, och
svenskarne kommo genom skansar och löpgrafvar allt
närmare stadsmurarne. Vesterut hade konungen sitt
högqvarter, söder om staden lågo tyskarne under sin
öfverste Glasknap och österut öfverste Cobron med
skottar, engelsmän och fransmän. Öfver Welika förde
flyttbara flottbroar, så att förbindelsen lätt kunde
underhållas mellan de olika lägren. Inom åtta dagar
var allt detta gjordt, och tvänne höjder togos så
nära staden, att man derifrån med muskötkulor kunde
skjuta dem som gingo på stadsmuren.
Oaktadt den sena årstiden och en tilltagande
sjuklighet inom svenska hären samt fördröjd ankomst
af vederbörliga fältstycken, bedrefs skjutningen
med kraft och framgång. Åtskilliga stycken af muren
nedskötos, och en stormning tycktes lofva stadens
eröfring. Men ryssarne å sin sida gjorde allt
för att försvara Pleskow, och så väl det engelska
sändebudet som de svenske fullmäktige rådde konungen
att upphäfva belägringen. Ty ryssarne ville på inga
vilkor öppna några underhandlingar, så länge konungen
låg framför Pleskow. De senare skrefvo till konungen,
att »ryssarne skulle röra upp himmel och jord och
förena sig med polackarne på hvilka vilkor som helst
förr, än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
