Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingen med mera frihet öfverlemna sig åt hjertats
tysta drömmar om enskild lycka i vinnandet af Ebba
Brahes kärlek.
Hon vistades, såsom nämndt är, vid enkedrottningens
hof och hade med längtan och oro förnummit hvarje
underrättelse, som ingick från hären så väl under
vinter- som sommarfälttåget. Moderns oro var stor,
men det jungfruliga hjertats större – och likväl
skulle det ännu hvarken för sig sjelft eller för
någon annan kunnat besvara frågan hvarför. Så såg hon
honom under mellantiden mellan de båda fälttågen, men
sällan hvilade ett leende på den unge hjeltens anlete,
aldrig lekte skämtet på hans läppar, såsom hos hans
jemnåriga, och allt mer brann hon af beundran för
honom. När de först yppade sin kärlek för hvarandra,
vet man icke med säkerhet. Det synes sannolikt att
det skett mot slutet af år 1612 och före konungens
nedresa till Vernamo, der han vistades ett par månader
för fredsunderhandlingarna med Danmark. Detta framgår
af det första bland de bref, som man har i behåll af
Gustaf Adolf till Ebba Brahe[1].
»Jag kan eder icke förhålla» – säger han här –
»att mitt hjertas längtan vållat, att jag så ofta
bemödar eder och af eder begärer veta, hvad jag
har att förvänta af min senaste begäran, efter det
jag väl vet och kan tänka, det eder herr fader nu
visst hafver hos eder varit. Dernäst beder jag eder
kärligen, att I villen låta mig förnimma, huru det med
eder eljest tillstår, och huru min fru moder sig mot
eder ställer. – Till sist beder jag eder kärligen,
att I eder icke velen inbilla, att jag uti någon
måtto mitt ord till eder rygga skulle, utan blifver
stadigt och allt till min sista stund, min hjertans
allra käraste fränka eder trogne G. A.»[2] Det skrefs
i Väsby den 6 Mars 1613, således efter konungens
återkomst från Småland, sedan han sammanträffat med
sin moder i Vadstena.
Han hade således talat med sin hjertans kär och
vunnit sin önskan i afseende på henne sjelf, ehuru
hon hänskjutit saken till sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
