Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid en häftig ridt »med sin gamla Grubb» hade konungen
fallit och skadat sin arm, till följd hvaraf han
på någon tid icke sjelf kunde fatta pennan, men
det hindrade honom icke att påskynda och öfvervaka
anstalterna till sin bruds emottagande. Han skyndade
ned till Kalmar. Här var bristen stor. Ända till det
nödvändigaste saknades i den under kriget så illa
medfarna staden. »Här äro vi och vänte på min kärastes
ankomst» – skrifver konungen till pfalzgrefven den 3
Oktober – »vore hon lyckligt här, så vore min glädje
fullkomlig, om icke pesten började grassera, men den
ställer sig så, att jag fruktar, det Gud vill tukta
oss för våra synder.» I sjelfva staden hade pesten
dock visat sig endast i ett par hus, hvilka konungen
låtit uppbränna. Faran för pesten blef emellertid
icke så stor, och konungens uppmärksamhet togs i
anspråk för allt möjligt, äfven det minsta, såsom
duktyg och lakan och dylikt, hvilket måste medföras
från Stockholm, konfekt och specerier, hvilka måste
hemtas från Tyskland.
En apotekare Casper König hade jemte andra blifvit
skickad i detta ärende till Tyskland. Gustaf Adolf
skref med egen hand till rikskansleren den 24
September: »Här är allting svåra oriktigt och kan
icke få hit det behöfves. Jag hafver sändt något
från Stockholm, men vinden arresterar galejorna,
så att jag än intet bekommit hafver. Casparum tager
ändteligen med eder. Eljest är hvarken konfekt eller
speceri. Drager sjelf först i land och gifver dem
god råd, som jag här lemnar, ty de behöfva’t. Vale.»
– Det framgår tillika af detta bref, att konungen
icke sjelf ämnade invänta sin brud i Kalmar, der han
hade bedt sin broder, hertig Carl Filip, vara henne
till mötes. Men denne hindrades af sjukdom att infinna
sig, och, innan Gustaf Adolf lemnat staden, fick han
underrättelse att flottan med hans brud inseglade i
Kalmarsund.
Resan hade gått lyckligt. Konungen hade befarat,
att danska fartyg skulle möta och gifvit befallning,
att, om dansken fordrade toppseglets strykande,
skulle det efterkommas, dock med vederbörligt jäf
– »han ville det sedan i sinom tid väl veta att
vedergälla och belöna» – men intet danskt fartyg hade synts till
i sjön, och den 7 Oktober seglade flottan med
den kungliga bruden upp på Kalmar redd. Trenne
riksråd, Abraham Brahe, Gabriel Bengtsson
Oxenstierna och Nils Stiernsköld, mottogo de
höga gästerna på skeppen, och på stranden helsades
de välkomna af konungen, som förde dem upp
på slottet. Här tillbragtes några dagar under dans
och andra lustbarheter, hvarpå konungen sjelf begaf
sig till Stockholm att tillse, det allt derstädes
var vederbörligen ordnadt. De öfriga följde
sedan efter, men resan gick med flit helt långsamt;
man var först den 9 November i Vesterås, der man
uppehöll sig några dagar, och der Gustaf Adolf åter
var sin brud till mötes. Men åter skyndade
konungen till Stockholm, dit bruden ankom den 25
November. Konungen var henne då till mötes med
ett talrikt och lysande sällskap. Bilägret hölls
samma dag, och några dagar derefter skedde kröningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
