Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så väl bröllopet som kröningen firades med den
största prakt. Stockholms slott vimlade af inbjudna
gäster. All adeln i Sverige och Finland var uppbådad
med sin fulla rusttjenst. Femtio af den lifländska
adeln befaldes att komma till Stockholm. De
förnämsta af adelns fruntimmer, erkebiskopen och några
biskopar voro bjudna. Enkedrottning Christina
kom tillstädes på konungens enträgna begäran, ehuru
hon till en början ursäktade sig med Carl Filips
sjukdom. Men äfven denne var med och framledde jemte
det danska sändebudet den kongliga bruden. Kostnaderna
voro oerhördt stora. Af Kammar-Collegii protokoll
(för den 10 Januari 1621) finner man, att en enda
köpman lemnat i dricksvaror 177 åmnar rhenskt vin, 70
pipor franskt vin, 15 pipor spanskt vin, 6 oxhufvuden
vinättika, 1/2 åm rhenskt bränvin, 142 läster 8 tunnor
rostocker-öl och 102 tunnor stralsundskt öl.
Såsom en antydan om, huru Gustaf Adolf sjelf vakade
öfver allt från det största till det minsta, må vi
anföra ett bref från honom till ståthållaren Gabriel
Oxenstierna Stockholm: »Vi vilje, herr ståthållare,
att I eder flit gören, det en kakelugn uti det tyskar
fruntimret[1] med hast kunde uppsatt blifva, efter
det eljest jungfrurna deruti vill falla för kallt.»
Huru bristen parade sig med ståten, visar sig af andra
bref, hvari ståthållaren anmodas att till bröllopet
upplåna ljusstakar af tenn, kannor och dylikt, efter
konungens förråd ej ville förslå. Den ofvannämnde
apotekaren Casper König befaltes att i Tyskland
uppköpa sex stycken handfat med dertill hörande kannor
af silfver, tolf stycken stora förgylda kredentzer
att sätta i boningsrummen och halftannat eller två
dussin mindre kredentzer eller silfverbägare till
föräringar. Det hörde nemligen till tidens sed,
att konungen skulle gifva sina gäster vid afresan
någon skänk.
Till högtidens prydnad hörde äfven uppförandet af
ett svenskt skådespel. »Olof Skötkonung. Thed är een
Lystigh Comedia....» – sådan är titeln på detta
skådespel. Författaren var professorn, sedermera
biskopen Anders Johan Prytz. Ämnet är som man finner
hemtadt ur den svenska historien och handlar om, huru
Olof Skötkonung begär kristna lärare från England,
och huru ändtligen den helige Sigfrid tog saken sig
an, samt huru, när den kristna läran blifvit införd
i Sverige, konung Olof
»....lät sig viga med sin kära brud
och vandrade flitigt efter Guds bud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
