Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På 2,500 stegs afstånd från fienden gjorde Gustaf
Adolf halt mellan floden och vallen och lät framför
hären uppkasta en graf och en vall. Polackarne
började genast rikta sina stycken mot svenskarne,
men till följd af bergets höjd gingo kulorna öfver
svenska lägret eller slogo de ned i vallen. En mängd
polska kosack- och husarafdelningar jemte hela
fotfolket störtade i detsamma ned från höjderna
och angrepo med häftighet de längst framskjutna
svenska afdelningarna, men blefvo så mottagne af
musketerarne och de på vallen uppförda styckena,
»att marken blef liksom klädd med polska hästar
och folk». Mot aftonen måste de draga sig uppåt
berget igen.
Den 20:de hvilade striden, och man sysselsatte sig
med uppförandet af förskansningar å ömse sidor, men
dagen derpå ryckte Gustaf Adolf ut ur sitt läger med
halftannat regemente fotfolk, några ryttarefanor
och 1,500 dels tyska, dels svenska musketerare,
lämnande Herman Wrangel i lägret med det öfriga
folket. Fotfolket och rytteriet lät konungen stanna
i skogen såsom förstärkningstrupper och tog sjelf
stånd på vallen nära berget med 400 musketerare. De
öfriga 1,100 af dessa fingo befallning att tåga
uppför berget. Thurn och en skotte Muster fingo
befälet öfver hvar sin afdelning af dessa. Den förre
skulle gå till höger, den senare till venster. Innan
anfallet begynte, skulle emellertid Muster söka göra
sig underrättad om belägenheten och fiendens
försvarsanstalter. Han tog derför några af sina
musketerare med sig – hans afdelning utgjordes af
idel svenskar – och började sin farliga vandring
uppåt berget. Has tog vägen uppför en gångstig,
men hade icke hunnit långt, förr än han upptäcktes
af ett kompani tyska ryttare, hvilka anföllo de få
männen. Muster måste draga sig tillbaka, men erhöll
snart förstärkning från sitt folk, så att han kunde
jaga de fiendtliga ryttarne på flykten, hvarpå han
fullbordade sitt uppdrag; kom lyckligt upp till
ett ställe, der han kunde öfverblicka belägenheten,
samt vände derpå tillbaka.
Nu började anfallet. Musketerarne gingo dels på
gångstigen, dels på ömse sidor om densamma. Det var
ytterst svårt att komma uppför bergets branta sidor
och hade väl knappast lyckas, om icke här växt en
småskog, hvars qvistar och rötter tjenat till fäste
för händer och fötter. Märkligt nog synas polackarne
icke hafva anat det djerfva vågstycket. Muster med
sitt folk kom nästan osedd och utan motstånd upp
på höjden, der genast den vildaste strid började
utefter bergskanten. Prins Uladislaus störtade
sjelf fram i spetsen för de polska hejdukarne,
följd af tyska knektar och ryttare. Man tyckte
sig lätt nog kunna kasta svenskarne tillbaka
utför branten, och desto häftigare blef striden,
ju mindre utsigt man hade att härutinnan lyckas.
Eftet två timmars kamp nödgades polackarne vika,
och alla uppmaningar af Uladislaus att förnya
striden voro fåfänga. Men då stormade tyskt
rytteri, polska husarer och kosacker fram. Det
var folk som genom Sigismunds slösande löften
om rika belöningar eldats att våga det yttersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
