Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närvaro af de polska sändebud, hvilka samtidigt med
Satler ankommit från Sigismund. Slutligen lemnade
Georg Wilhelm staden och for till Memel samt skickade
Knesebeck till svenska lägret med en skrifvelse till
konungen. Men kurfurstens bref misshagade konungen,
man kunde se det på hans ansigtsuttryck, skrifver
Adler Salvius, som var närvarande. Icke heller
slutade kurfursten sitt bref med de förbindliga
uttryck, som då voro brukliga till furstliga
personer.
Efter mycken skriftvexling, hvarunder det blef
allt tydligare för kurfursten, att hans svåger
var mäktigare och farligare att reta än hans
länsherre, föll han till föga och ingick på Gustaf
Adolfs fordringar samt började nu visa sig lika
angelägen om att vinna konungens vänskap, som han
förut visat sig tvär. Schwarzenberg och Burgsdorff
aflägsnades från allt inflytande på hertigdömets
angelägenheter, och han sökte välja män, hvilka
voro hans svåger behagliga, för att sköta de
pågående underhandlingarna. Det äldre fördraget med
några förändringar förnyades i Oktober 1627, och
när det ratificerades, som dröjde in i November,
emedan kurfursten roade sig med jagt i de litauiska
gränsskogarna, sände han med detsamma en del af
sitt jagtbyte, bestående af vildsvin, »etliche
wilde Schweine», till Pillau för att öfverföras
till Sverige såsom en artighet mot Gustaf Adolfs
drottning. Likväl kunde dock litet hvar se, att
det icke var så allvarligt menadt med kurfurstens
vänlighet. »Med Brandenburg står det så och sjuder»
– skrifver Axel Oxenstierna – »och skall tiden visa,
hvart det vill ut; dock förmodar jag det bästa.»
Vid Dirschau tilldrogo sig i de sista dagarna af Juli
och i Augusti vigtiga strider. Mot slutet af Juli kom
Gustaf Adolf åter till Dirschau, glad till sinnes
öfver de framgångar, som hans vapen hittills haft,
och med föresats att nu våga en mer afgörande dust
mot Koniecpolski. Denne stod med polska hären på
en half mils afstånd från Dirschau. Axel Oxenstierna
beskrifver i ett bref till sin broder Gabriel och
svenska rådet trakten sålunda: »Emellan båda lägren
var vid pass en half mils slätt land utan skog och
dike, dock något högländt, på ena sidan höga jordberg,
på andra Danzigska Nehringen, och lopp en rännil eller
pass under polska lägret, så ingen kunde komma derhän
eller ut, med mindre han måtte filera igenom passen.»
Belägenheten egnade sig således förträffligt för det
polska rytteriet, som var fiendens hufvudvapen.
Genast efter konungens ankomst föreföllo här smärre
strider eller skärmytslingar, hvarvid konungen af sitt
mod och sin ifver att sjelf taga kännedom om allt
blottstälde sig för fienden. Den sista Juli körde
han me en liten trupp ryttare undan sex kompanier
husarer och kosacker, hvarvid dock en af de förra
kom så tätt inpå konungen, att denne knappt hann med
värjan mota ett väldigt sabelhugg. Husaren föll i
samma ögonblick genomborrad af en mängd skott. En
annan gång, då konungen red ut för att undersöka
fiendens ställning, endast åtföljd af en ringa
ryttartrupp, kastade han äfven undan några kompanier
husarer och kom under förföljandet långt framom de
sina i närheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
