Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fiendelägret. Endast en lifknekt var då med
honom; men han red upp på en höjd och tog fram sitt
»perspektiv» (kikare) för att rätt kunna bese det ena
af fiendens pass. Rätt som han satt der, skrek lifknekten
till, och när konungen vände sig om, hade
tvänne polackar smugit sig upp för höjden och voro
nu tätt inpå honom. Ögonblickligen ryckte han upp
värjan, men polackens hugg krossade värjplåten och
ett nytt hugg bortskar brämet på konungens hatt, innan
denne genom en väl afpassad värjstöt lyckades befria
sig från sin djerfve fiende. Lifknekten hade under
tiden jagat en pistolkula genom den andra polacken,
hvarpå konungen återvände till de sina.
Den 5 Augusti samlade konungen hela sitt rytteri för
att genom en skarp skärmytsel närmare vinna kännedom
om fiendens styrka och, »der han någorstädes blottade
sig, försöka lyckan och klappa honom upp». Andra
dagen derefter (den 7:de) ryckte konungen ut med sitt
rytteri på slätten ungefär halfvägs till det polska
lägret, låtande några mindre trupper rycka fram mot
detta. Det var ungefär klockan 2 på eftermiddagen,
då fienden märkte det svenska rytteriet och genast
ryckte ut i slagordning. Konungen drog sig då
tillbaka, och fienden, som ansåg detta för räddhåga,
började åter »filera» tillbaka genom passen till
lägret. Blixtsnabbt ändrade nu konungen plan och
beslöt anfalla, medan fienden ännu befann sig i
oordning. Grefve Thurn fick befallning att rycka
fram med en styrka, som till slut efter erhållen
förstärkning utgjorde 21 kompanier eller halfva
svenska rytteriet. Åke Tott och Rotkirch stannade
med 16 kompanier vid några redouter, som konungen
låtit uppkasta framför det svenska lägret; de skulle
vara till hands att skynda Thurn till undsättning i
fall af behof. Konungen sjelf blef vid reserven.
Så fort fienden såg, att det blef allvar af,
skyndade han ut med hela sitt rytteri, och uppstälde
sig så hastigt han kunde i slagordning. Striden blef
häftig. Gång på gång rusade fiendens 21 kompanier
husarer och tyska ryttare samt en otalig mängd
kosacker fram med fälda lansar, »men Gud» – skrifver
konungen – »gaf våra mod och lycka». Polackarne måste
taga till flykten. Hästen sköts under Koniecpolski
sjelf, som utan hatt och bälte med lifsnöd kom till
lägret igen. Så gick det ock med hans svåger. En
mängd förnäme polske adelsmän stupade, och öfver
500 sårade infördes i lägret. Dessa uppgifter äro
af Gustaf Adolf sjelf. Hade icke mörkret infallit,
hade utan tvifvel i första villervallan hela polska
lägret kunnat tagas. Dock hade dertill äfven behöfts
fotfolk och kanoner, som icke så lätt kunde föras
fram.» Derför drog sig konungen tillbaka inom svenska
lägret med full föresats dock att följande dagen
förnya striden.
Polackarne, hvilka erkände att de aldrig funnit
några ryttare kämpa så bra som de svenska, tillbragte
natten med att uppkasta några skansar framför passen
– något som de i allmänhet icke brukade befatta
sig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
