Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var med afseende på bekymren för anskaffandet af
de medel till krigets fullföljande, som detta
yttrades. Rörande ställningen i Polen och utsigterna
för kriget säger han: »Här i Preussen hafver han
(polacken) fält sitt mod, att vi nu för honom hafva
litet att befara, och står i vårt skön, om vi honom
söka vilja eller icke. Och må jag det väl säga, att,
så framt mig nöden icke tvingade, ville jag föra med
honom här ett sådant krig, att han skulle slå sig
sjelf och förderfva sitt land in under Warschau. Deraf
icke allenast ovilja hos polska ständerna skulle
uppstå, som allaredan mycket är på gång, utan ock hans
bästa medel förtagas, och fienden innan kort bringas
i den ställning, att han näppeligen några conditiones
(vilkor) skulle afslå.»
En blick på flottan bör afsluta vår framställning
af detta års fälttåg, så mycket mer som en från det
föregående mycket framstående man, nemligen Nils
Stjernsköld, der fann sin död. Konungen, som bröt upp
från Dirschau den 26 September, intog Wormditt den 10
Oktober och ankom till Pillau den 17 i samma månad,
hvarifrån han seglade öfver till Sverige med tre
skepp och anlände till Kalmarsund redan den 19:de.
I Pillau hade Stjernsköld fört befälet hela sommaren
och med den afdelning af flottan, som var förlagd
i den djupa och rymliga hamnen derstädes, hållit
noga uppsigt öfver sjön och alla resande, som kommo
derifrån, ämnande sig inåt Preussen. Pillau, hvilket
var liksom en port för förbindelsen med Sverige,
var redan derigenom mycket vigtigt, men blef det i
ännu högre grad genom den tull, som der togs, sedan
Georg Wilhelm börjat visa fiendtliga tänkesätt. Staden
har ett naturskönt läge, men trakten ansågs alstra
smittosamma sjukdomar, och dödsfallet inom det
svenska krigsfolket derstädes var ock så stort, att
det väckte allmän uppmärksamhet. Konungen ansåg det
vara en följd af Stjernskölds försummelse och skref
till honom ett skarpt bref. »Detta kittlar fienden i
öronen» – heter det. – »Vi kunna icke annat tänka,
än att det antingen kommer deraf, att I måtte ledas
vid vår tjenst, den I väl kunnen lös varda, när vi
derom veta – eller I befare eder icke vara bastant
nog på den orten, om än ett tusen man eller halftannat
doge sin kos, der I dessförutan ären starke nog både
till att förfärdiga skansen och honom försvara.»
Konungen misstänkte ock, att många gåfvo sig ut för
döda och smögo sig öfver till Sverige.
Utan tvifvel gjorde dock Stjernsköld sitt bästa både i
afseende på dödsfallen och befästningsarbetet. Sjelf
hade han icke haft en frisk dag, sedan han kom
till Pillau, men det oaktadt vakade han öfver sitt
anförtrodda värf med sin forna kraft. På skansen
arbetades natt och dag, de döda begrofvos om aftnarne
för att icke väcka uppmärksamhet hos de många resande,
och alla fartyg undersöktes noga, så att inga knektar
kunde rymma sjöledes. Oaktadt det missnöje, som
förnummits från konungen under loppet af sommaren
äfven öfver det fördröjda befästningsarbetet,
visade det sig dock vid konungens personliga
besök på platsen, att hans förtroende till den gamle
krigsbussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
