Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven, och invånarne hade med en i sanning
beundransvärd sorglöshet öfverlemnat sig åt festens
nöjen och välplägnad.
Alla lågo i sin djupa sömn, och intet afbröt nattens
tystnad, då med ens skott smälde, stadsportarne
sprängdes med petarder och fienden trängde in i
staden. De yrvakne invånarne rusade ut på gatorna,
men föllo för de segerdruckne musketerarnes svärd. Ett
rikt byte togs. Enligt en uppgift värderades det
till sex tunnor guld. En mängd polska officerare hade
hitfört sin dyrbaraste egendom af silfver och guld,
och äfven den polska drottningens skatt – berättas
det – förvarades i denna stad.
Grefve Thurn fick vid sin återkomst till konungen
Neuenburg såsom skänk, men staden gick redan följande
månad förlorad genom Nils Kagg, som sattes till
befälhafvare derstädes och lät narra sig att rycka ut
med en del af besättningen för att bemäktiga sig en
hop fiendtliga förråd i granskapet. En del af hans
folk nedgjordes, och han sjelf blef tillfångatagen,
medan fienden i hemligt förstånd med invånarne i
Neuenburg gjorde ett anfall på och bemäktigade sig
staden. Endast sjuttio man lyckades rädda sig öfver
floden till andra stranden och framkommo slutligen
till svenska lägret, berättande om olyckan.
Det var omöjligt att längre uppehålla sig vid
Graudenz. Bröd måste föras ända från Elbing, och
det som för penningar erhölls från det hertigliga
Preussen var så litet, att det föga hjelpte. Den 10
September hölls krigsråd, der man afhandlade olika
förslag rörande hvad som borde företagas, antingen
man borde belägra Graudenz eller tåga tillbaka till
Pomerellen eller till Ermland, eller om man borde
intränga i det inre af Polen. De stora slätterna,
der det talrika rytteriet med fördel kunde utbreda
sig, togos i betraktande, och så beslöt man att tåga
vidare. Konungen hoppades alltjemt att antingen förmå
fienden till en slagtning eller nödga honom att gifva
landet till sköflings.
Tåget gick i sydostlig riktning från Graudenz
till Strassburg. Denna stad, som ligger vid den i
sydvestlig riktning till Weichseln flytande floden
Drewenz, var i söder, öster och vester skyddad af
ett vidsträckt träsk. På norra sidan och förenadt
med staden genom en mur och en graf låg det gamla
slottet med murar och torn af tegelsten samt omgifvet
af en djup graf och vall. Den 17 September ankom
den svenska hären och redan påföljande natt slogs
en brygga öfver Drewenz och folk öfverfördes samt
började uppkasta förskansningar söder om staden, så
att oaktadt den träskiga marken på denna sida staden
belades och en formlig belägring begynte. Man närmade
sig det fasta slottet, gräfde en mina under den här
befintliga halfmånen, och de svenska kanonerna började
spela. Konungen inskickade en trumpetare i staden
och erbjöd befälhafvaren, som hette Montagne,
dagtingan på fördelaktiga vilkor. Montagne
sökte utverka betänketid för att derunder fylla de
öppningar i muren, hvilka de svenska fältstyckena
åstadkommit. Men hans uträkning misslyckades. Efter
en timme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
