Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Preussen 1629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fleste afstyrkte detta, emedan ryttarnes hästar
voro utmattade och icke förmådde uthärda ett längre
vinterfälttåg, men den ringa besättningen i denna
stad, som utgjorde blott 350 man, och hoppet om
det rika byte, som väntades derstädes, häfde alla
betänkligheter, och tåget till Thorn beslöts.
Den 3 Februari höll fältmarskalken sitt intåg i
Strassburg, hvars besättning förstärktes och försågs
med lifsmedel och behöfliga förråd. Tillförseln
på boskap, som fans i öfverflöd på den angränsande
landsbygden, vår så rik, att en oxe betalades icke
högre än med 1 riksdaler. Den svenska hären gick
endast igenom staden och stannade öfver natten på
andra sidan. Dagen derpå fortsattes tåget mot Thorn,
dit man ankom framemot klockan 12 den 6 Februari. Då
inga belägringskanoner kunnat medföras, berodde allt
på att genom öfverraskning kunna taga staden. Men huru
mycket än Wrangel skyndat, hade en polsk öfverste,
som förutsett anfallet på Thorn, ilat dit och kommit
samma dag ett par timmar före svenskarne. Han satte
sig genast i spetsen för försvaret och ordnade allt
till svenskarnes emottagande.
Wrangel inskickade, medan han ännu befann sig
på vägen, en trumpetare att uppfordra staden;
trumpetaren kom på aftonen tillbaka och med honom
några rådsherrar, som begärde uppskof med svaret. Rådet
skulle väl vilja uppgifva staden, men den polske
öfversten satte sig deremot. Wrangel anföll ett
par af portarna, icke utan framgång, men i anseende
till påpassligheten hos försvararne vans intet. Han
lät då antända förstäderna och förhärja stadens
område, hvarpå han bröt upp och tågade tillbaka till
vinterqvarteren.
Han ankom till Elbing den 13 Februari. Konungen skref
till honom och prisade »den härliga victoria (seger),
som han vunnit, och lofvade att det skulle med all
gunst och nåd erkändt varda». Äfven Rhengrefven,
Teuffel och Streuff erhöllo skrifvelser med
försäkringar, att den seger, som deras tapperhet
tillkämpat sig, skulle icke blott höja deras beröm
»bey der tapfferen Welt (bland de tappre)», utan
äfven af konungen vid lägligt tillfälle belönas».
Mellan Sverige och Polen slöts ett stillestånd,
som skulle vara från den 8 Mars till den 1 Juni.
Nederlaget vid Gurzno hade den fördelen med sig för
Sigismund, att han fick polska riksdagens bifall
att taga i sin tjenst 10,000 man tyska trupper,
som kejsarens fältherre Wallenstein redan för länge
sedan erbjudit Polen. Misstron mot Österrike från
polackarnes sida var gammal och särskildt fruktade
de Sigismunds förbindelse med kejsaren. Det var ock
mycket till följd af löftena från denne och från
Spanien, der en annan gren af habsburgska huset
herskade, som Sigismund stod så fast vid sitt
beslut att icke gifva efter en hårsmån i striden
med sitt syskonbarn om sina rättigheter till
Sveriges rike. Vi få längre fram bättre tillfälle
att öfverblicka de allmänna politiska förhållandena
i Europa, som utöfvade inflytande äfven på detta
krig. Här må det vara nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
