Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Preussen 1629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stund derefter hade konungen åter råkat in bland
fienden, och en kroat[1] fattade honom i armen och
ville släpa bort honom som fånge. En svensk ryttare
räckte då konungen sin pistol, hvarmed han sköt sin
fiende och försvarade sig med den svenske ryttaren
till hjelp, tills undsättning ankom. Berättelserna
om konungens äfventyr i denna ytterst heta strid äro
olika. Sannolikt var det nu, som Erik Soop anlände,
och dermed står ingalunda i strid en annan uppgift,
att just i det ögonblick en kroat med sin ena hand
fattat och fasthållit konungens högra, under det han
med den andra svängde sabeln till ett dödshugg öfver
konungens hufvud.
»Aldrig har jag varit i ett hetare bad» – yttrade
konungen sedan om denna strid – »men det fägnar
mig, att jag dervid fått göra bekantskap med de
kejserlige!»
Om krigsrörelserna efter slaget vid Stuhm är
föga att säga. Gustaf Adolf inskränkte sig till
ett försvarskrig bakom sina befästade läger vid
Marienburg, Montauer-Spitz och Dirschau, hvarigenom
fienden föga eller intet kunde uträtta och den
kejserliga undsättningshären gjordes alldeles
onyttig. De fiendtliga härarne förminskades härunder
alltjemt, dels i småstrider, dels genom rymningar
och slutligen genom fältsjukdomar, under det att den
svenska hären i alla afseenden kunde hålla ut bättre,
så väl med afseende på sina qvarter i städerna som
genom den tätare tillförseln från sjösidan. Missnöjet
tilltog ock ständigt i de fiendtliga lägren genom
bristande sold.
Några fördelar af sin seger vid Stuhm vunno
fienderna således icke. De stodo till en början vid
Marienwerder, ryckte den 6 Juni närmare svenskarne
under Marienburg, och ständiga skärsmytslingar
föreföllo, men utan afgörande följder. Den 30 Juni
kom prins Uladislaus till det polska lägret och
gjorde deri 2 Juli ett besök hos Arnim. En vecka
derefter kom Sigismund sjelf med två af de yngre
prinsarne. Han hade något litet penningar med sig,
som utdelades i båda lägren. Men det var så litet
i förhållande till behofvet, att Gustaf Adolf väl
kunde skrifva: »han hafver inga penningar medbragt,
utan endast löfte om tre månaders sold i Augusti,
hvilket på de kejserske allena gör tre tunnor guld
och synas svåra att uppbringa.» – Och om än konungen
i Polen» – skrifver en sekreterare till riksens råd –
»ville gripa till sitt schatull, hvilket man dock har
orsak att betvifla, skall det kanske mindre förslå,
än någon tänker.»
Enligt uppgifter i detta bref hade många i den polska
hären sold att fordra för ett helt år, och så väl
till följd af bristande medel som af andra orsaker,
väntade man att snart få se stora förändringar hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
