Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilleståndet i Altmark - 2. Landets inre utveckling. Om Elfsborgs lösen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnat. Gustaf Adolf vägrade sedan att mottaga Roë,
förr än han skriftligen ursäktat sig. Man vet dock
icke, om något personligt sammanträffande mellan
dem egde rum.
Äfven mellan Charnacé och Roë uppstod tvist. Gustaf
Adolf skref till kansleren derom, »att han ej visste,
huru den skulle sluta, då ingendera ville gifva
efter. Oxenstierna skulle derför hålla sig till saken
utan att nämna någondera af medlarne».
Det var emellertid tydligt, att kriget icke vidare
detta år skulle förnyas, och derför seglade Gustaf
Adolf hem. Han anlände till Kalmar den 16 September,
och samma dag afslöts vid byn Altmark nära Stuhm
under bar himmel ett stillestånd på sex år. Vilkoren
voro: till Polen återlemnades Strassburg, Dirschau,
Wormditt, Mehlsack och Frauenburg. Kurfursten af
Brandenburg skulle under stilleståndet ega att
besätta Marienburg, Stuhm och Danziger-Haupt. Mitau i
Kurland återlemnades åt dess hertig – Sverige behöll
alla sina eröfringar i Lifland och i Preussen, Pillau,
Braunsberg, Tolkemit, Elbing med en betydlig del af
Weichselns delta-land, omslutande den innersta delen
af Frische Haff. Memel öfverlemnades af kurfursten
för de orter, som han under stilleståndstiden fick
hålla besatta. Både protestanter och katoliker skulle
åtnjuta religionsfrihet och fri handel ega rum mellan
de båda rikenas undersåtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
