Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Landets inre utveckling. Om Elfsborgs lösen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma måste underkasta sig, när man besinnar den
tidens varuvärde, då till exempel en tunna råg
behöfdes för att anskaffa en riksdaler. Och i blanka
riksdalrar skulle den betalas – 2 lod och ett
qvintin räknat på riksdalern. Dock fick den i
anseende till den otillräckliga tillgången på penningar
utgå äfven i kopppar, jern och spannmål samt slutligen
äfven i andra varor, såsom smör och oxar (en gill oxe
räknad till 3 1/2 riksdaler). Kronans
särskilda och edsvurna uppbördsmän förordades
i hvarje landskap att uppbära dessa medel och
redovisa för dem i räknekammaren i ett särskildt
rum, inför fyra dertill förordnade män, hvilka
hade hvar sin nyckel till detta rum och icke hade
att skaffa med någon annan utgift.
Danska undersåtar, som vistades i Sverige,
behöfde icke såsom andra utländingar deltaga
i utgifterna till Elfsborgslösen. Det var på
förfrågan af enkedrottningen som konungen lemnade
detta svar. Hon frågade äfven, om de, som lidit
genom vådeld, skulle få någon eftergift från
Elfsborgs lösen, eftersom det var vanligt med
afseende på kronoutlagorna, men detta afslogs
af konungen, emedan då invånarne i Småland och
Vestergötland, som fått sina hus och hem uppbrända
af fienden, skulle vilja undandraga sig, och
kronan således icke erhålla den faststälda summan.
Svårigheterna ökades genom den ständiga fruktan
för fredsbrott, som förefans inom båda rikena. Då
Christian sommaren 1614 företog en resa till England
– hvarvid allt gick så hastigt, att ingen visste
af hans ankomst, förr än han stod i rummet
hos engelska drottningen, sin syster, på slottet
i Sommerset – uttyddes det till Sveriges skada,
och Jakob Spens skref äfven till Gustaf Adolf och
underrättade, att konung Christian talat med honom
och dervid yttrat sin fruktan att icke från Sverige
utbekomma Elfsborgs lösen. Spens sade sig äfven hafva
hört rykten, hvilka han dock icke vågade utgifva som
tillförlitliga, att konung Christian såge ogerna,
det Sverige skulle få fred med Ryssland, hvarigenom
det skulle kunna hemta krafter och återlösa Elfsborg.
Innan den första afbetalningen skulle ske, afgick
Johan Skytte såsom sändebud till Danmark. Han blef
väl emottagen och vid en middag på slottet i Köpenhamn
drack han å sin konungs vägnar brorskål eller,
som det hette, broderskap med konung Christian,
som förklarade broderskapet kärkommet och att
han ville göra rätt för skålen. Under musik och
aflossande af styckeskott druckos bägarne rent
ut. Men då Skytte bad, att en del af Elfsborgs
lösen måtte få erläggas i goda varor i stället på
för penningar och på sex eller åtta terminer i
stället för fyra, afslogs detta såsom stridande mot
fredsfördraget. Likväl anmodades Skytte att vid sin
återkomst på bästa sätt uttyda detta afslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
