Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Landets inre utveckling. Om Elfsborgs lösen
- Rättsskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men under det Sverige genom dessa ansträngningar
återvann fast fot vid vesterhafvet, uttogos på
andra områden vigtiga steg till ordnandet af dess
styrelse oeh förvaltning. Det första, som här
möter blicken, är hvad som rör rättsskipningen.
Rättsskipningen.
Oaktadt allt hvad som under de föregående
Wasakonungarne blifvit gjordt för att bringa
ordning i rättsskipningen, befann sig denna i
stor oreda. Rörande konung Eriks nämnd och Carl
IX:s rättegångsstadga äfvensom den äldre tidens
öfverdomstol, de så kallade räfst- och rättaretingen,
hänvisa vi till föregående delar. Detta var blotta
försök, men de bidrogo att förbereda inrättandet af
den domstol, som under namn af Svea hofrätt blef
Gustaf Adolfs verk.
Det var på riksdagen i Örebro, år 1614, som ban
framlemnnade en förut utarbetad rättegångsordning,
öfver hvilken han begärde enkedrottningens,
hertig Johans och ständernas betänkande. Genom
denna rättegångsordning återställdes lagmansrätten,
häradsrätten och rådhusrätten i sin tillbörliga
myndighet. Skilnad utstakades mellan domares
och ståthållares göromål så att de senare endast
skulle beordra verkställigheteten af domen,
icke som förut upphäfva sig sjelfve till domare.
Som konungen icke alltid kunde personligen deltaga i
rättegångssaker eller ständigt vistas på ett ställe,
skulle en hofrätt inrättas i Stockholm af fjorton
personer, först riksdrotsen som president, sedan
fyra andra riksråd, dernäst en vicepresident af adel,
derefter fyra ledamöter af adel och fyra andra lärde
och lagfarne ärlige män. Den skulle döma konungsdom
både i konungens närvaro och frånvaro. Endast domar
i lifssaker skulle underställas konungen, så vida han
icke var fjerran frånvarande, då hofrättens
dom gick i fullbordan utan att underställas honom.
Som ingen adelsman enligt de adliga privilegierna
skulle stå till rätta för mindre man än sin egen
vederlike, borde de saker, som gingo en adelsman å
lif, ära och gods, af ingen annan dömas än af denna
kungliga hofrätt, utom i krig, då adelsman skulle
dömas efter krigsartiklarna.
Hofrätten skulle sitta i åtta vecker tvänne
gånger om året, nemligen från 1 Maj till 29 Juni,
och från den 8 September till den 10 November;
men dessemellan alltid fyra ledamöter vara
tillstädes i Stockholm till förekommande måls
afdömande. För underrätterna bestämdes tre
vissa årliga rättegångstider. Äfvenledes bestämde
rättegångsordningen, på hvad sätt vad skulle ske
från lägre rätt till högre, från häradshöfding under
lagman, från denne, från de furstliga hofrätterna
(i hertigdömena), från rådstufvurätt i konungadömet,
från landrådet i Estland samt från borgmästare och
råd i Reval under den kungliga hofrätten.
Konungens förslag mottogs med anmärkningar både af
enkedrottningen och de ofrälse stånden. Den förra,
som fruktade för intrång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0153.html
