Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs samtida bland adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hårda, obändiga, sjelfsvåldiga, som utmärkte
henne, hann jemna ut sig. Hennes söner känna vi
af det föregående. Axels söner voro ingen mån
bättre än fadern. Synnerligast gjorde grefve Sten
Axelsson, som egde Raseborgs grefskap, Gustaf Adolf
bekymmer. Egenmäktigt slog han under sig gods och
gårdar, hvarhelst de föllo honom i smaken, hela
socknar i Finland klagade öfver hans öfvervåld, och,
när han kallades att stå till rätta, så åtlydde han
icke kallelsen, icke ens när hon var utfärdad af
konungen sjelf. Det bör till skuggsidorna i svenska
adelns historia, hvad denne grefve Sten allt vågade
tillåta sig, och Gustaf Adolf måste till en början
låta mycket ske opåtaldt. Sedan, när hans makt växte,
ödmjukade sig adeln och äfven grefve Sten. Dennes
äldre broder Johan Casimir hade följt fadern i
landsflykten, och när han 1614 ville återkomma till
fäderneslandet och verkligen i hemlighet vågade sig
in i landet, dröjde det länge, innan konungen gaf med
sig och tillät honom att qvarstanna. Men då skulle
arfvegodsen delas mellan honom och Sten, och detta
var ingen lätt sak. Verldslig lag måste till slut
slita tvisten mellan bröderna. Efter Gustaf Adolfs
död vaknade åter grefve Stens vilda sinne, och han
blef år 1636 dömd förlustig sitt grefskap Raseborg,
som gafs åt den ett par år förut aflidne broderns
söner, Gustaf Adolf, Carl Mauritz, Ludwig Weirich
och Axel. Desse antogo namnet Lewenhaupt. De lyftade
åter slägtens anseende.
Stenbockslägtens äldre medlemmar, de som stå
vid gränsen af storhetstiden, gåfvo icke Axel
Leijonhufvud efter i obändighet och råhet. Vi påminna
oss dem från det föregående. Katarina Stenbock var
egentligen den, som lyftade slägten till sitt stora
anseende. De nästföljande slägtleden höllo det uppe
genom bragder och ädelt sinnelag. Erik Gustafsson,
han som blef gift med Malin Sture, var den, som
fortplantade ätten. Sonen Gustaf föddes kort efter
sedan modern, krypande fram på knä, erhållit »kung
Märtas» förlåtelse. Han var den förste i ätten,
som kallade sig Stenbock. Dennes trenne söner,
Stcnbockslägttn under storhetstiden:
Erik Gustafsson ;__Malin Sture
’ !599 Gustaf ~ friherre till Öresten och
Kronobäck
f. I575^ t 1629,
(Beata Margareta Brahe,
dotter af Eri^ Brahe)
Fredrik, Erik. grefve till Bogesund.
Gustaf Otto, grefve till Bogesund, f 1607, f i6$2,
£ 1612, f I659- f- 1614,
t 1685,
grefve tiH Bogesimd 1651
(i Brita Horn af
(Katarina De la Gardie)
Johan Gabriel, f. 1640 f I70S»
Åminne, 2 Christina Katarina De la Gardie)
i. Gustaf, 2. Carl Otto, 2. Erik Gustaf, 2. Jakob,
2. Magnus f. 1640, f. 1643, f. 1662,
f. 1663, f- 1664,
f 1671. f 1697. f
^95 t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
