Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs samtida bland adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik, Erik och Gustaf Otto, voro alla utmärkte
krigare. Den förstnämnde var öfverste för Smålands
ryttare i det sista af Gustaf Adolfs fältslag. Erik
blef slutligen rikstygmästare och stupade såsom sådan
framför Köpenhamn 1659, der yngste brodern Gustaf
Otto då förde befälet. Denne tjenade såsom ryttare
vid sin äldste broders regemente 1631. Han liknade
den store Gustaf Adolf i oskrymtad gudsfruktan,
hvarje morgon och afton gjorde han knäfallande bön,
rättade ock sina gerningar derefter, och den seden
följde han under fälttågen lika väl som i sitt lugna
hem under freden. Alla sönerne voro krigare och
störst bland dem den yngste Magnus.
Bielkeslägten var i likhet med Stenbockslägten
förmedelst giftermål – Johan III och Gunilla
Johansdotter – befryndad med konungaätten. Huru
talrik än slägten var på stora namn under den närmast
föregående tiden, så äro för denna tid ej många att
nämna. Sönerne af de trenne bröderna Hogenskild,
Thure och Clas dels dogo unga, dels gingo de ur
riket och förblefvo derute. Thures son Nils fick 1612
tillstånd att återkomma, farbrodern Clas återkom 1616
och återfick sina stora arfvegods, likaså dennes son
Erik, som dock hölls i ett treårigt fängelse, emedan
han vågat sig hem utan konungens tillstånd, och först
året efter faderns död återfick han Gustaf Adolfs
nåd. Genom ingen af dessa fortplantades emellertid
ätten, utan genom de så kallade Salestad-Bielkarne,
Svante och Nils, bröder till »långe Erik».
Dessa två bröder upphöjdes till friherrar af Carl IX
med Korpo i Finland till friherreskap. Den yngre af
dem, Nils, känna vi från det föregående bland dem,
hvilka konung Carl i sitt testamente förordnade
att förestå riket under sonens minderårighet. Hans
sonson Nils upphöjdes i grefligt stånd. Svante hade
ock en son med namnet Sten, som för denna tid är den
utmärktaste i ätten. Han var en klok, kraftfull och
arbetsam herre, till hvilken Gustaf Adolf skall hafva
fält det här ofvan anförda yttrandet om Skytteanerne,
och om hvilken han skall hafva sagt, »att han icke
kände någon, som närmast kunde fylla Axel Oxenstiernas
plats, i fall denne fölle ifrån».
Sparreslägten fortplantades genom den från den
föregående tiden så framstående Erik Larsson Sparre,
hvilken halshöggs 1600 i
Biclkeslägten under storhetstiden;
Thure Pedersson t 1577-
Sigrid Sture. f 1600.
Svante^ friherre till Korpo 1608, Nils,
friherre till Korpo 1608, f. 1567, f x609,
f. 1569, f på 1040-talet,
(Elisabeth Leijoohufvud)
(Ingeborg Oxenstierna)
Sten, f 1638.
Thure, f. 1606, f 1648, (Christina Anna Baner)
*Nits^ i. 1644, f 1716, grefve 1687.
Gustaf, f. 1618, f 1661 (Maria Elisabeth
Sparre)
Thure, f. 1652, f 1677.
Sten, f. 1624, f 1684 (Brita Rosladin)
Thure, i. 1655, f 1717
Sten, Carl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
