Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskompanierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kopparkompaniet var ett bland de märkligare af
dessa. Anledningen till dess uppkomst ligger
ursprungligen i den omständigheten, att kronan måste
uppträda som köpman, till följd af sjelfva uppbörden,
som till en stor del utgick i varor, och måste
säljas för att förvandlas i penningar. Då man på
riksdagen 1614 beslöt, att de medel, som inflöto
till Elfsborgs lösen, skulle användas till uppköp
af koppar, för hvilken riksdalrar skulle skaffas,
så blef kronan ensam uppköpare af all den koppar,
som kom på vågen. Denna rätt, som vi påminna oss
att kronan redan af gammalt utöfvade, öfverläts åt
andra, och så utfärdades redan 1619 privilegier
för ett kompani, som erhöll kopparhandeln och fick
samma rättigheter, som det redan 1615 inrättade
handelskompaniet. Konungen ifrade mycket för detsamma,
och till följd deraf synes man liksom hafva täflat
att insätta pengar i detta kompani. Rikskansleren och
hans broder samt Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Johan
Sparre – hvilken blef kompaniets andre gubernator –
Johan Skytte, Svante, Per och Johan Banér, Clas Horn,
Didrik Falkenberg, Adler Salvius, Joachim Berndes
m. fl. äfven bland presterskapet, såsom erkebiskopen
Kenicius och några andra biskopar – se der namnnen på
de högt stående deltagarne i detta kompani! Konungen
sjelf omfattade det med mycken värma. I ett bref från
det sjette året af kompaniets tillvaro talar han om
det såsom något, »hvarpå han till en god del sin stat
byggt hade».
Också understöddes kronan med betydliga
försträckningar från kompaniet. År 1622 erhölls först
100,000 och sedan 16,000 svenska daler, och året
derpå sattes i fråga att anmoda kompaniet om 200,000
daler dels i penningar, dels i varor, samt att begära
borgen för 60,000 pund sterling, som konungen ämnade
upplåna hos ett engelskt kompani. Detta kom väl icke
till verkställighet, men antyder, jemte de förnyade
privilegierna, huru mycken vigt konungen satte på
detta handelssamfunds fortfarande verksamhet. Under
hvartdera af åren 1623, 24 och 26 erhöll kronan
100,000 daler i försträckning af kompaniet.
Emellertid var det förenadt med svårigheter både att
föryttra kopparen – konungen sände till och med en af
delegarne i kompaniet vid namn Erik Larsson år 1627
till Brabant för att vinna afsättning för den svenska
kopparen i Spanien, något som dock icke lyckades –
och att hålla priset på densamma uppe. Men huru låga
kopparprisen än voro, förlorade icke kompaniets
delegare derpå, utan hade ganska stor vinst på
sina insatta penningar. Konungen följde nemligen den
grundsats att försäkra delegarne om fullgod utdelning,
äfven om denna ej kunde åstadkommas med hvad som
influtit för försåld koppar. »Och vele vi hellre»
– skrifver han – »den skadan på oss taga, än att
kompaniet för sådana besvär skall ruineradt blifva.»
Genom sådana uppoffringar från konungens sida kunde
väl det förmynderskap, som han utöfvade, fördragas,
huru oförenligt det än i allmänhet är med den frihet,
som är ett lifsvilkor för all köpenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
