Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man sig sedan vid utskrifningen, som försiggick
häradsvis. Kallelsen upplästes från predikstolarna,
och på utsatt dag samlade sig häradets hela
manliga befolkning inför ståthållaren, stundom ett
riksråd och någon af krigsbefälet, hvilka skulle
förrätta utskrifningen. Denna tog sin början med
uppläsandet af utskrifningsförrättarnes fullmakt
och till spörjandet, om alla voro närvarande. Sedan
derefter nämnden blifvit satt, skulle allmogen efter
prestens rulla indelas i rotar med tio skatte- och
kronobönder och tio frälsebönder i hvar rote,
nemligen sedan adeln år 1627 åtog sig för sina
underhafvande till och med inom sätesgårdarnes rå
och rör samma bördor och skyldigheter som den öfriga
allmogen. Dessförinnan svarade två frälsebönder mot
en skatte- eller kronobonde. Presterskapets drängar
roterades för sig, och på krigsbefälets, ryttares,
knektars och sjöfolks, äfvensom på fogdars, länsmäns
och nämndens hemman borde endast öfverflödigt
tjenstefolk utskrifvas.
Sedan rotarna vederbörligen blifvit indelade, företogs
utnämningen af knektar. Dervid skulle iakttagas,
att den som nämndes i hvar rote, »skulle vara frisk
och sund, stark af lemmar och, så mycket skönjas
kunde, modig, i år från aderton till trettio och
deröfver. Man skulle äfven följa den grundsats, att
hemmanen icke blottades på nödig arbetsstyrka. Den
som hade stora hemman skulle i valet blifva så mycket
mer förskonad. Funnes drängar i roten, skulle de tagas
framför bonden; sonen af föräldrar, som redan hade en
son i tjenst eller redan mistat en sådan mot fienden,
skulle skonas, om annan råd funnes. Enkans ende son
borde ock sparas. Likaså alla nybyggare.»
Undandoldes någon, skulle alla de af nämnden, som
öfvertygades hafva haft någon kunskap derom, plikta,
liksom äfven prest och länsman, och den undandolde
sjelf betraktades som lösdrifvare. Mången sökte
komma ifrån krigstjensten genom att lega för sig,
men detta förbjöds redan år 1617, och förbudet
upprepades sedermera. Dock förekomma exempel på att
lega tilläts, hvilket då berodde på de af konungen
utsedde mönsterherrarne.
Lösdrifvare voro sjelfskrifne till krigstjenst. Alla
lösgängare, försvarskarlar, gångande embetsmän
(handtverkare), som icke i städerna hade
bergning och rättighet, driftekarlar, hvilka
tjente bonden veckotals, spanmålströskare – hela
denna lösa befolkning nämndes till knektar utan
att skrifvas i roten. Under vissa omständigheter
fingo lagbrytare, enligt ett kungabref af 1617,
antagas till krigstjenst, men de som mistat äran,
uppenbara ogerningsmän, mördare och horkarlar fingo
ej antagas. Konungen sjelf önskade att icke behöfva
använda sådan nödhjelp. »Ty all den stund» – säger
han – »dessa böra bortkastas ur menskligt umgänge,
så bör man så mycket mindre taga dem i krigstjenst,
der billigt äran bör vara den högsta eggelsen att
tåla det mångfaldiga omak, som det ståndet med sig
hafver. Jag vill förtiga, huru afskyvärdt det är
för andra krigsmän att umgås med dem, då de veta sig
blifva föraktade för slikt stallbrödraskap; eljest
skall ock ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
