Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upproret i Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik V, till sin konung. Kurfursten tvekade väl och såg sig om efter bundsförvandter i striden mot Habsburg; hans svärfader, konung Jakob i England, sökte äfven afråda honom från att stöta sig med det mäktiga habsburgska huset, men hans gemål bestämde honom. »Jag skulle hellre äta bröd och ost vid en konungs bord än de läckraste rätter vid en kurfurstes», sade hon och tillade: »Hvad! – I hafven haft mod att fria till en konungadotter, och I skullen visa ifrån eder en krona, hvilken bjudes eder liksom från himlen!» – Och Fredrik blef Böhmens konung.
Samtidigt voro kurfurstarne samlade i Frankfurt för kejsarvalen, och här blef Ferdinand vald den 29 Augusti, två dagar efter Fredriks val till konung i Böhmen.
Såsom kejsare således mottog Ferdinand det andra anfallet på Wien och det visade sig snart, att han såsom sådan var vida öfverlägsen sin motståndare. Hela det katolska Europa – påfven, Spanien, Polen – försäkrade kejsaren om hjelp, under det att Fredrik stod alldeles ensam, öfvergifven af alla, till och med af de protestantiska furstarna i Tyskland. De katolske furstarne i Tyskland samlades i Würzburg och förnyade der sitt förbund mot unionen, då deremot konungen af England i bref till sin måg förklarade rent ut, att eftersom denne mottagit Böhmens krona utan hans bifall, så finge han icke räkna på någon hjelp från honom, och kurfursten af Sachsen förrådde för löftet om Lausitz helt och hållet sina trosförvandter.
Från alla håll tågade väldiga härar till kejsarens undsättning, Bethlen Gabor måste anträda återtåget och Thurn och Mansfeld drogo sig tillbaka till Böhmen. Alla voro dock öfvertygade om att endast genom en hufvuddrabbning kunde Böhmens öde afgöras. Maximilian af Baiern uppmanades att med ligans trupper, utgörande 30,000 man, förena sig med den 50,000 man starka kejserliga hären, under det att 30,000 spaniorer, anförda af Spinola, besatte Pfaltz och kurfursten af Sachsen med en lika stor här inryckte i Lausitz.
Mot denna öfverlägsna styrka hade den nyvalde konungen af Böhmen en helt ringa här att uppställa. En furste af Anhalt tillförde honom en undsättning på 8,000 man, och 10,000 ungrare kommo från Bethlen Gabor – inalles skall han hafva haft 30,000 man, utom en mindre styrka, som under Mansfeld stod vid Pilsen i vestra Böhmen. Men Fredrik ryggade dock icke tillbaka. Han afvisade kejsarens uppmaningar att afstå från sitt uppror, nedlägga vapen och underkasta sig den kejserliga tronens mildhet. »Tärningen är kastad!» – sade han – »striden må afgöra, om jag skall vara konung eller icke; men åtminstone skall efterverlden icke kunna förebrå mig att hafva begått en ovärdig handling.» Den i Böhmen inryckande hertigen af Baiern sökte förmå Böhmarne att öfvergifva sin konung, men äfven de förblefo ståndaktige och svarade, att de ville offra gods och lif för sina privilegier. »Efter Böhmarne vilja förgås» – skall då Maximilian hafva yttrat – »så skola de förgås!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
