Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upproret i Böhmen - Det inbördes kriget i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slaget på Hvita berget afgjorde Fredriks och Böhmens öde. Maximilian tågade med ligans och kejsarens förenade härar förbi Pilsen, der Mansfeld inneslöt sig, rakt på Prag. Strax sydvest om staden ligger det så kallade Hvita berget. Striden varade blott en timme. Det ungerska rytteriet som Bethlen Gabor skickat, mera vandt att plundra än att strida, flydde vid första anfallet. Återstoden af Fredriks här, till en stor del bestående af nyutskrifvet folk, kunde icke hålla stånd mot de gamla stridsvanda och härdade krigare, hvilka fördes emot dem. Endast grefve Thurn med sitt regemente stod qvar på slagfältet och stred till sista man. Grefen sjelf lyckades undkomma till Mähren, men sin maka, som stannade i Prag, återsåg han aldrig mera.
Konungen, som förgäfves sökte samla spillrorna af sin här, begaf sig till Prag och derifrån, gynnad af nattens mörker, med gemål och barn och hvad han i hast kunde hopsamla af sina dyrbarheter, till Schlesien. Segrarne tillbringande natten utanför staden, i hvilken de intågade följande dagen.
En förfärlig hämnd drabbade nu Böhmen. Protestantismen blef der helt och hållet utrotad, kyrkorna nedrefvos eller upplätos åt katolikerne. Protestanterne utvandrade i massa hellre än de öfvergingo till den katolska läran. Tjugusju af de förnämste herrarne mistade såsom högförrädare sina hufvuden, men alla som stridt mot kejsaren förlorade sina egendomar. Grefve Thurn, som var en bland de rikaste herrarne i Böhmen, måste se alla sina gods bortgifvas åt kejserliga officerare. Det blef en gyllene tid för kejsarens anhängare att inom kort förvärfva rikedom. Många visste också att begagna sig deraf; bland dem Wallenstein, hvilken nu, utom en mängd andra gods, för en ringa penning köpte herredömena Friedland och Reichenberg, omfattande 11,000 herre- ock lika många bondegods. Han blef ock af kejsaren 1624 upphöjd till hertig af Friedland.
Fredrik sjelf förklarades af kejsaren i akt, förlorade äfven sina arfländer och måste söka en tillflykt i Holland. Hans kurvärdighet gafs åt Maximilian af Baiern, som också år 1623 erhöll öfre Pfaltz, hvilket sedan dess förblifvit Baierns tillhörighet.
Sådan utgång fick rörelsen i Böhmen. Kejsar Ferdinand böjde knä för Guds moder, som så segerrikt fört hans vapen, och, nu mera obestridd herre öfver sina arfländer, kastade han stolta blickar ut öfver Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
